FLICKLÄROVERKET I GÖTEBORG Om en älskad lärare från 40-talet, han dog för tidigt och efterlämnade en 5-årig son. Jag mötte sonen 50 år senare.

Vi hade en fantastisk lärare i vårt gymnasium för flickor. Han undervisade oss i svenska och filosofi. Det är 40-talet och lärare var inte så personliga då men han var undantaget. Han ville få oss att reflektera och provocerade oss att tänka själva.

En gång i veckan hade vi svenska sista lektionen och då hörde det till att de som kunde stannade kvar. Vi flockades runt katedern och Rolle utmanade oss med svåra frågor och många goda skämt. Mycket att fundera på resten av dagen. Då och då kunde han inte låta bli att berätta någon episod från sin minderåriga son.

Vad vi inte visste och som han dolde var att han led av en obotlig sjukdom. Höstterminen i sista ring gick han bort och allt blev annorlunda. Vår nya lärare hade ingen lätt uppgift.

Femtio år senare är jag med på en utflykt till Köpenhamn. I deltagarlistan finner jag sonen till vår lärare med sin fru. Jag berättar för hustrun det egendomliga sammanträffandet och undrar om hon tror att jag ska tala om för hennes man hur vi uppskattade hans far. Hon uppmuntrade mig till detta. (Han vara bara 5 år när pappan dog och hans mamma har aldrig berättat något om fadern.)

Jag tar sats. Vem är väl jag som på rätt sätt ska kunna återge vad vi alla klasskamrater har starka minnen av. Men det ger sig självt, minnena tränger på.

Vi sitter bredvid varandra, det gör det lättare, han är så oerhört lik sin far och jag klarar inte att se honom i ansiktet. Efter en stund när han tyst har hört på mig frågar jag om det är dags att sluta. "Fortsätt", blir svaret.

Några av minnena: Vi läser en svårtolkad dikt, Rolle frågar vem som vill förklara den. Vi tittar uppfordrande på varann, ingen tror sig om att klara det, även om vi var gripna av stämningen i dikten. Rolles svar: "Måste man förklara allting?"

Hemligheten med Rolle var att han var intresserad av var och en av oss och fick oss att prestera mer än vi trodde oss om. Studentfestligheter, alla har klarat sig, allt är toppen. Men vi tar oss tid att tillsammans åka till Rolles grav och minnas.

Vi alla klasskamrater har fått med oss något i livet som kanske gjort oss mer vidsynta och ökat förståelsen för våra medmänniskor.

Men hans egen son fick inte uppleva sin far.

Eva Olofsson