DINGLE OCH STRÖMSTAD En man som av religiösa skäl vägrade bära vapen och uniform under Andra världskriget och som fick gå i blåställ och syssla med bland annat underhållning under beredskapstjänstgöring i norra Bohuslän.

En extra nyhetssändning från TT kom på morgonen den 9 april 1940: Tyskland har inlett militära aktioner mot Norge och Danmark. Två dagar senare kom en inställelseorder till min pappa, Gustaf Eriksson: Inställ er på Tingshuset i Strömstad lördagen den 13 april kl. 10.00.

Men jag kan ju inte döda människor, tänker pappa. När han gjorde värnplikten som skrivbiträde, tyckte han inte det var något problem att tjänstgöra i krigsmakten. Men sedan dess har hans tro förändrats. Han känner nu att han för sitt samvetes skull inte kan medverka till dödande. Han skriver en ansökan om att få civilt arbete, skickar den till Regeringen och tar med sig en kopia då han den 12 april tar första tåget till Strömstad.

I Strömstad säger kapten Josefsson från Fjällbacka, kompanichef vid 6:e kompaniet L17:

- Ni får väl hjälpa till i köket så länge. Så får jag höra med bataljonen vad det ska bli av er sedan. Och om ni absolut inte kan ta på er en uniform så får ni väl gå i civil overall tills vidare.

I början av juli får han åka hem men inkallas åter i augusti.

Kapten Josefsson förklarar nu:

- Det har kommit en ny författning. Eriksson måste nog ha uniform nu, säger kapten Josefsson.

- Det går nog inte, jag har samma övertygelse som förut, säger pappa.

- Men då blir jag nog tvungen att sätta Eriksson i arresten, allra helst som det nu finns andra befäl här ute, menar kaptenen.

- Jag förstår att det väl får bli så, svarar pappa.

- Men skulle vi inte kunna ordna det smidigare, vädjar kapten Josefsson. Om Eriksson går här ute i blåkläder, så behöver det här civila inte stöta någon i ögonen. Fast då kan Eriksson förstås inte få besöka Strömstad.

- Det går jag med på, svarar pappa.

- Då säger vi att Eriksson kallas Direktör för de förenade marketenterierna, och så har ni hand om kassan och bokföringen för markan för de tre kompanierna. Och så får ni hållas med en del skrivarbete. Och underhållningen och det andliga är det bra om ni fortsätter med.

I slutet av september är även denna tjänstgöringsomgång slut och pappa kan återvända till arbetet på banken i Dingle.

I mars 1941 är det dags för ny inkallelse.

- Välkommen ska jag väl inte säga. Men jag är glad att se Eriksson igen, säger Josefsson när pappa anmäler sig. Men nu blir det nog nödvändigt för Eriksson att bära uniform, tillägger han.

- Nej, det kan jag inte göra, svarar pappa.

- Då måste jag tyvärr sätta Eriksson i buren, säger Josefsson.

- Det förstår jag, säger pappa.

- Men vi borde väl kunna undvika det på något sätt, säger Josefsson. Gå ner till bataljonschefen på Grand Hotell och fråga vad han har för order.

Pappa knallar dit och får besked, att ansökningen ska gå tjänstevägen, först införas i kompaniets diarium och sedan komma till behandling på bataljonsexpeditionen. Pappa kommer tillbaka till kapten Josefsson och undrar hur han ska göra. Josefsson ringer upp bataljonschefen.

- Vad ska jag ta mig till med den här samvetsömme 252 Eriksson som inte kan bära vapen?

- Kan han ta uniform?

- Kan Eriksson ta uniform nu? vidarebefordrar Josefsson frågan till pappa.

- Nej det går inte, svarar pappa.

- Hallå, nej, han säjer att han inte kan det heller.

- Fråga om han kan ta uniformsmössa åtminstone

- Eriksson, kan ni bära uniformsmössa?

- Nej, det går nog inte det heller, menar pappa

- Hallå, nej han säjer att han inte kan det heller. Vad ska vi göra?

- Skicka landsfiskalen på honom!

- Men det är en djävla hygglig karl, han är ingen bluff. Och han har varit till god hjälp för pojkarna tidigare. Ordnade underhållning och sån´t. Och när vi hotade med att sätta in honom en annan gång så protesterade hela plutonen och sa, att i så fall fick jag sätta in dom också.

- Hur ordnade ni det förra gången? undrar bataljonschefen.

- Jo då fick han gå i overall.

- Ja, ja, vi kan väl göra likadant nu då.

Kapten Josefsson blir lättad och klappar pappa på axeln.

- Det blir overall igen, så kan Eriksson se ut som en vägarbetare. Och tjänstgöringen blir som kompaniombud. Och tack ska han ha för Nya Testamentet, jag har med det i ränseln och har läst en del i det.

Pappa ordnar underhållning som förut och har nu i egenskap av Kompaniombud rätt att för Kronans räkning beställa en daglig tidning och en veckotidning per 20 man. Dessutom har han rekvirerat radioapparater - men vet inte om det kommer några.

Nils E Eriksson