SVARTSJÖ PÅ MÄLARÖARNA Jag växte upp i en miljö med kamrater och intagna runtomkring mig. Berättelsen handlar om fängelsesamhället Svartsjö - det enda fängelsesamhället i Sverige.

Svartsjös historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Redan Magnus Ladulås inrättade en gård här. Alltsedan dess vistades tidvis Sveriges kungar i Svartsjö. Gustav Wasa lät bygga ett slott i Svartsjö och anlägga en park. Slottet brann ner på 1680-talet. Under 1700-talet byggdes ett nytt slott - det första rokokoslottet i Skandinavien ritat av arkitekten Hårleman.

Slottet användes nu mest som jaktslott och var också säte för änkedrottningarna. Gustav den III:s mor dog här. Historien förtäljer att Gustav den III hastade till moderns dödsbädd men blev inte insläppt. Mor och son var osams. Efter att kungen länge bett om tillträde så släpptes han så småningom in och mor och son kunde ta farväl av varandra.

Härefter stod slottet tomt i ungefär 100 år. Det beslutades då, på 1880-talet, att det skulle inrättas en tvångsarbetsanstalt i slottet.

I juni 1891 avgick från Vaxholms redutt två stycken kronoarbetskompanier. Färden företogs med ångbåt och historien förtäljer att resan gick bra och att det vid ankomsten till den nya anstalten hölls korum på borggården.

De intagna fick nu ägna sig åt att bygga upp den nya anstalten. Murar, kanslihus, kök, verkstäder byggdes runt slottet och runt om alltsammans byggdes en flera meter hög mur. De intagna sysselsattes senare, i början av 1900-talet med att hugga gatsten i en närbelägen bergtäkt. Stenarna forslades sedan med båt till Stockholm.

Omkring 1910 övertog anstalten också kungsladugården och man började med hjälp av de intagna att bedriva jord- och skogsbruk, en verksamhet som bedrivs i anstaltens regi än idag.

I den nya anstalten samlades folk från hela landet - det var alkoholister, kriminella från städernas undre värld, landsbygdens vagabonder, unga och gamla. Snart visade det sig att det inte fungerade särskilt bra att samla alla dessa på ett och samma ställe. Om man skulle kunna återanpassa de intagna till ett hederligt liv var man tvungen att skilja de olika grupperna åt.

Nu, på 1930-talet, började man bygga nya anstalter i Svartsjö. Som mest, på 1960-talet, vistades intagna på fem olika ställen i samhället.

I samhället bodde personalen och deras familjer. Det var tjänstebostäder och alla anställda var tvungna att bo här. När man slutade eller pensionerades fick man flytta. Det var som ett brukssamhälle. Alla kände alla och visste i stort sett allt om alla. På gott och ont. Den sociala kontrollen var omfattande.

De intagna delades i stort sett upp i två kategorier. Det var fängelsedömda och alkoholister. Viss rivalitet rådde mellan de olika grupperna. Även bland den personal som jobbade på de olika anstalterna. Många känslor kom till ytan när det var derby i fotboll eller bandy mellan de olika anstalterna.

Här växte jag upp i en miljö med kamrater och intagna runtomkring mig, om vilket det finns mycket mer att berätta.

Göran Fall