MUNKFORSTRAKTEN Så började de fråga om livets uppkomst. Visste jag hur barn kom till? Jag hade en del kunskap men var inte beredd att dela mina kunskaper med dem. Jag hade inte ord som passade att säga till främlingar. Därför skakade jag på huvudet och förnekade all kännedom om dessa känsliga ting.

Det var i april 1940 som jag med min familj flyttade till Värmland från Göteborg. Jag var 10 år. Skolan som jag fick börja i var en B-skola. Alltså läste två klasser samtidigt i samma rum. Hela skolans elevantal var inte fler än ca 50 st. Vi var uppdelade i småskolans 1:a och 2:a klass, folkskolans 3:e och 4:e, samt storskolan. Skolvägen var lång.

Under, jag tror, andra veckan kom jag att ha sällskap en lång väg med två storskolebarn. De var nyfikna på mig. De frågade ett och annat om vad jag sett och upplevt. Så började de fråga om livets uppkomst. Visste jag hur barn kom till? Jag hade en del kunskap men var inte beredd att dela mina kunskaper med dem. Jag hade inte ord som passade att säga till främlingar. Därför skakade jag på huvudet och förnekade all kännedom om dessa känsliga ting. De pressade mig och försökte få mig att försäga mig, men jag framhärdade och tittade bara förundrat på dem när de förklarade livets mysterier.

Så gick några dagar. En eftermiddag fick jag veta att vi skulle få låna böcker efter skolans slut. "Min" skolsal skulle bli bibliotek. In kom läraren för storskolan. Med honom kom storskolans elever. Många av pojkarna bar på små trälådor. Skolläraren låste upp dem där de blev ställda på bänkarna.

Jag gick runt och tittade på utbudet. Plötsligt stod en stor pojke framför mig. Han tittade på mig och slängde nervösa blickar bort mot några andra pojkar längre bort. Det kändes som om han blivit tvingad att gå fram till mig. Han frågade "Kan du läsa?" "Jaavisst" svarade jag. "Läs då högt vad som står här" sa han och höll upp en tunn liten bok framför mig. Jag tog boken ur hans händer. Samtidigt tittade jag på pärmen. Där stod "Kemi för folkskolan".

Det hade blivit alldeles tyst i salen. Skolläraren hade gått iväg. Jag tog ett djupt andetag och läste högt ordet "FETTER". Det gick ett sus genom salen. Någon fnittrade till. "Vet du vad det är för något?" frågade en grov målbrottsröst. "Ja, det finns olika slags fett, smör, margarin och fett att smörja bilar med" svarade jag så klart och lugnt jag förmådde. Rösten höll.

Jag begrep ju att detta var fortsättningen på förhöret jag varit utsatt för på hemvägen. Detta var ett test på hur okunnig jag var. OM jag hade tvekat eller vägrat skulle jag ha blivit utsatt för en skur av frågor om varför det var så farligt att läsa detta ord. Skolläraren kom tillbaka strax därefter.

Det var nog ingen som lånade den lilla boken men det var säkert många som förundrades över att så oanständiga ord kunde förekoma i en lärobok.

Då uttalades alltid detta ord med E. Åtminstone i Västsverige. Numera ser jag att det alltid skrivs med I. Det har ju förekommit ofta i offentliga debatter och boktitlar.

Aina Nilson