THEMA, HAMNSTAD TILL ACCRA, GHANA Såg ett program om Afrika på TV härom dagen. Det handlade om svenskar som lärde sig leva som folket där. Dom bodde bland dem och arbetade med dem. Intressant tycker jag. Vi var dom första vita som deltagit i en ghanansk gudstjänst.

Jag kommer ihåg när vi låg i Thema, hamnstaden till Ghanas huvudstad Accra. Vi lastade "loggs", stora teakstammar som vägde sina modiga 25 - 35 ton per stam. - Nu var det söndag och några av oss gick iland på eftermiddagen och strosade omkring i den solgassande staden. Hettan var pinande, ca 48 - 52 grader celsius..

Plötsligt hörde vi musik från en större byggnad, dom spelade "When the saints go marching in.." Ju närmare vi kom desto högre tonade sången ur byggnaden och nyfikna som vi var gick vi in i tron att det var någon sorts fest därinne, men väl nedslagna på de få lediga platser uppmärksammade vi att det var en sorts gudstjänst vi hade hamnat i... Men musiken var bra och vi sjöng med, mer eller mindre falskt och glädjen var stor som dom säger.

Golvet var prytt med hundratals brinnande stearinljus, uppställda så dom bildade en lång smal ljuskorridor mellan stolsraderna, snirklande från altaret till utgången. - Då gudstjänsten var slut reste sig alla och nynnande något gutturalt startade en lång kö av jämfota hoppande människor. Man hoppade i något sånär takt och bland dem alla hoppade vi, fyra svenskar som hade all möda i världen att hålla oss från skratt...

Till slut kom vi då fram till porten som ledde ut till solgasset och där på trappan stod prästen, klädd i en slags Alba av gråbrunt tyg hängande från axlarna. Dom magra benen stack fram under klädet. - När vi nådde fram till prästen bugade han sig och tog oss i hand, en efter en. Han talade om att vi var dom första vita som någonsin besökt hans kyrka och att han var mycket hedrad av vårt medverkande i hans gudstjänst.

Till syvende och sist ville han spå oss alla var och en... Tre av oss hade tydligen en fantastisk framtid framför oss, men den tredje och yngsta, en lättmatros från Växjö i Småland skulle bli dödssjuk och kanske inte klara sig...! Ja, vi tackade för allt och något nedstämda lunkade vi ombord igen.

Det kusliga var att efter det att vi lämnat Thema, insjuknade lättmatrosen i fråga, han fick mycket hög feber och frös i hettan ( det fanns ingen a/c på den tiden i många fartyg ). Han hade fått en släng av malaria. Det var i och för sig inte så farligt, det fanns läkemedel ombord och grabben var ung och stark, men då han frågade mej om han skulle dö, kände jag en kall rysning fara längs ryggraden... Woodoo for det genom mitt huvud, men det här var ju Afrika, inte Tahiti...
En vecka senare var killen på benen igen, muntert arbetande bland oss andra...

Tony Harcke