Tomas Björkbom, medicinskt ansvarig på Gullis vårdcentral, anser att ärendet är avslutat för deras del. Foto: SVT

Ingen agerade på misstankarna

Redan tidigt misstänkte läkarna på Gullis vårdcentral att medicinerna kunde vara orsaken.
Men ansvaret för att ta upp frågan med neurologerna på sjukhuset lades på Gulli själv - som då var en virrig och glömsk patient.

UPPDRAG GRANSKNING har gått igenom Gullis journaler för att förstå hur hon kunde hamna i en sådan mardröm - att förlora elva år av sitt liv på grund av biverkningar från mediciner.

Redan tidigt under förloppet finns noteringar om misstankarna. Hennes läkare på vårdcentralen gjorde under åren 1998 till 2001 fyra olika anteckningar om att mediciner kunde vara orsak till hennes vacklande hälsa.

MEN JOURNALERNA stannade på vårdcentralen och ingen av läkarna tog kontakt med neurologerna på sjukhuset - istället ombads den då förvirrade Gulli själv att ta misstankarna vidare.

Ingen av de behandlande läkarna vill idag ställa upp på en intervju. Till sist svarar vårdcentralens medicinskt ansvarige Tomas Björkbom på några frågor.
- Normalt sett, om patienten är virrig så kanske man ska ta kontakt med sjukhusläkaren och diskutera saken. Det är ju en bedömning som läkaren får göra.
Följde läkaren upp att hon verkligen talade med neurologen?
- Det vet jag inte, det här ärendet är ju avslutat för vår del, säger Tomas Björkbom.

EN OBEROENDE expert som har gått igenom alla journalerna är Gösta Bucht, professor i geriatrik. Han har granskat fallet åt Socialstyrelsen och han är kritisk mot Gullis läkare på vårdcentralen:
- Om han tror att det här är ett allvarligt fel borde han rätteligen ha skickat en anteckning till neurologen direkt - inte via patienten, det känns inte riktigt, säger han.

Också i neurologernas journaler reflekteras kring biverkningar, Gullis anhöriga framförde också sina misstankar om medicinerna - men neurologerna avfärdade biverkningar som tänkbar orsak.

ISTÄLLET ÖKADES doserna och Gulli Johansson fick ytterligare en medicin. Den kombination hon nu fick av mediciner reagerar med varandra och ger därför en ökad effekt, men inga varningsklockor ringde eftersom nivån av läkemedel i Gullis blodet inte översteg de nivåer som anses normala.

I uppslagsverket FASS, som är en förteckning över godkända läkemedel, framgår också tydligt att båda Gullis epilepsimediciner "kan ge förvirring".
Om Ergenyl står det dessutom att den kan ge "övergående demensliknande tillstånd" - alltså att medicinen kan ge demenssymptom som försvinner när man slutar ta den.

BIVERKNINGARNA BESKRIVS som sällsynta, men finns både beskrivna i FASS och i informationsbladet som ligger med medicinen.
Men neurologerna reagerade alltså inte över Gullis mediciner, utan när hennes förvirring ökade skickade de henne istället vidare - till en geriatrisk klinik.

Ingen av Gullis neurologer vill idag svara på frågor om hennes fall.

Reporter: Marja Grill, Stockholm.

Text: Peter Bagge

• Tweet