Så gjorde vi reportaget om Gulli

Marja Grill, reporter, hur fick du idén till reportaget?
- Det började med att Gullis son Björn ringde mig på vår tipstelefon i februari i år, och berättade om sin mamma, och hur hjälplösa de kände sig. De hade begärt ut journaler från vården och försökt få svar, men fick inget gehör tyckte de. Ingen av vårdgivarna hade anmält enligt Lex Maria, trots att barnen krävde det, och de hade själva hittat en mängd konstigheter i journalerna.

Jag höll på med ett annat reportage just då, men tyckte att det lät väldigt märkligt och intressant. Men först måste jag så klart kontrollera så att Björns berättelse stämde.
Jag tog emot alla journalerna, och satte mig och läste dem. Redan vid första genomläsningen var det flera saker jag hajade till över, som alla de varningssignaler som ändå stod där från vårdcentralens läkare.

Jag bestämde mig för att jag ville följa detta på något sätt.
Så samtidigt som jag höll på med ett annat reportage så följde vi med Gulli på en fest där hon mötte många av sina gamla vänner från pensionärsföreningen för första gången sedan hon vaknat upp, och gjorde en del första inspelningar och intervjuer.
Sedan ville jag veta: kan det här ha hänt någon mer? Finns det fler?

Hur arbetade du - vilka arbetsmetoder använde du?
- Först tittade jag på Gullis mediciner, men de är vanliga i epilepsisammanhang, och även om det är en väldigt allvarlig biverkning så är den sällsynt, och finns dokumenterad i FASS och i medicinens bipacksedel. Alltså låg ansvaret för att upptäcka biverkningen på sjukvården.

I Gullis fall handlade det då om specifika vårdgivare som vi så klart skulle ställa till svars, men jag var intresserad av den stora bilden. Hur kan vårdkedjan vara sådan att detta kan hända?

Vilka typer av källor använde du?
- Jag letade rätt på en mängd forskning, rapporter från Socialstyrelsen och artiklar och satte mig och läste. Ju mer jag läste ju mer övertygad blev jag, om att fel, farliga och för många läkemedel för äldre var en stor fråga och har varit det länge. Varför hade så lite hänt på all denna tid? Jag ringde en mängd experter, forskare och engagerade MAS och sjukvårdspersonal och pratade med berörda myndigheter och Socialdepartementet.
Till slut landade vi på att steg två var att skildra en metod som alla var överens om skulle hjälpa mot i alla fall mycket av problemet - nämligen läkemedelsgenomgångar.

Så databasredaktören Helena Bengtsson och jag formulerade en detaljerad enkät som vi skickade ut till alla kommuner och landsting för att få en bild av hur det ser ut ute i landet.

Vilka deltog i arbetet?
- Databasredaktör Helena Bengtsson som jag just nämnde gjorde flera andra databaser: en över alla Lex Maria-anmälningar om läkemedel, och så satt hon på Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och hittade flera andra drabbade. Och samtidigt som svaren på vår stora enkät kom in under sommaren, så började jag och fotografen Ove Thews och så småningom Emil Larsson att filma intervjuer med forskare, Gulli, Gullis dotter Kerstin, och de som skötte Gulli på äldreboendet.

Stötte du på några problem?
- Jag sökte också de läkare som vårdat Gulli. Efter att jag hade ringt så anmälde Handens geriatriska klinik sig själva enligt Lex Maria, och till slut fick jag också intervjuer med överläkaren där och med den numera ansvarige läkaren på vårdcentralen som vårdat henne. De, samt alla myndigheter jag var i kontakt med godtog min fullmakt från Gulli, även om det satt långt inne för vårdcentralen. Där ville de först inte ens erkänna att Gulli hade varit patient i tio år.

Så Kerstin blev arg, tog med sig Gulli dit och begärde att få prata med vårdcentralens chef, och krävde att de pratade med oss. Då fick vi till slut en intervju. De enda som vägrade att prata om fallet helt var neurologerna och deras chef. Där fick vi bara en intervju om "allmänna frågor" med chefsläkaren på Karolinska.

Vid det här laget hade vi börjat redigera programmet, och intervjuerna med Socialstyrelsens generaldirektör och Maria Larsson gjorde vi allra sist. Generaldirektörens pressekreterare hade tagit reda på av mig vad han skulle läsa på innan, för han var inte så insatt eftersom han var ny på sin post. Men han läste alla rapporter, och när intervjun kom var nästan han den mest upprörda av oss, och kom fram till att eftersom hans myndighet varnat om detta så länge och så lite har hänt, så var det nog dags att gå igenom föreskrifterna.

En vecka efter intervjun gick han ut med ett pressmeddelande om det, precis innan vår sändning var planerad.
I samma veva kom Socialstyrelsen med sitt Lex Maria-beslut efter att Handens geriatriska klinik ju anmält sig själva när vi börjat ringa till dem. Det gjorde att tidningarna skrev lite om Gullis fall, i anonym form, och DN uppmärksammade i en serie läkemedel och äldre.
Svårigheterna med det här reportaget var ändå inte främst att få intervjuerna, som jag nog hade trott, utan att berätta om ett så här stort och komplext problem på ett enkelt och begripligt vis. Jag hoppas att jag och redigerare Brynn Settels lyckades med det till slut.

Reporter: Marja Grill

• Tweet