Stora delar av kampanjstödet kommer från superrika

En Obama-myt punkteras

Publicerad 27 oktober 2008 - 06:47 Uppdaterad 27 oktober 2008 - 10:25

- Detta är ett rekordval. Årets president- och kongressval kostar 5,3 miljarder dollar. Priset bara för presidentvalet är 2,4 miljoner.

- Det är nästan en tredjedel mer än 2004, säger Massie Ritch, kommunikationschef vid en av de stora ideella organisationer som bevakar kampanjkostnaderna, Center for Responsive Politic i Washington.

- Det är första gången presidentkandidaterna själva har samlat in över en miljard dollar

När Obama-kampanjen lämnade in sina 80 000 sidor tjocka rapport till USA:s valmyndighet FEC visade sig att han samlat in 150 miljoner dollar i september. TRE gånger mer än någon annan kandidat någonsin gjort på en månad.

Ett tiotal av de miljonerna beskrivs som effekter av demokraters ovilja mot Sarah Palin.

Punkterar en myt
Men de papper Obama-sidan lämnat in för september punkterar också en myt. Obamas framgångar beskrivs ofta som att han vänder sig till små givare som kan sätta in 5-10 dollar då och då.

- Obama-sidan har lyckats väl med de små givarna, säger Ritsch. Obama har lyckats med givare på alla nivåer, kan man säga. Han har utnyttjat internet effektivare än någon annan.

- Men om man ser till kampanjens start var det något helt annat. Stora givare på Wall Street och i Hollywood lade grunden för hans kampanj. Goldman Sachs var hans största sponsor.

Statistiken visar också att bara en fjärdedel av de 600 miljoner Obama samlat in kommer från personer som gett under 200 dollar.

Snårskog
Valfinansieringen för presidentvalet är en snårskog. Kort uttryckt får privatpersoner ge 2 300 dollar inför primärval och lika mycket till huvudkampanjen. Till partiet får man skänka 28 500 dollar. Partiets pengar kan användas för både president- och kongressval med olika spärrar regler.

En kandidat kan från egna insamlingar och ta 84,1 milj dollar i statsbidrag. Det har McCain gjort - och förlorat på det. Obama lovade ursprungligen också att göra det men hoppade av, vilket av många anses som ett svek.

Belöning: Att bli ambassadör
- Men de verkligt stora pengarna kommer inte från dessa källor. Det finns något som på politisk jargong kallas "bundling", dvs. ungefär "ihopbuntande".

Det är där de stora pengarna kommer in och det är där etiska frågetecken kan resas.

- "Bundling" handlar om olika insamlingskommittéer som kan grundas med någon i toppen som sen kan få sin belöning av presidenten - till exempel en post som ambassadör någonstans.

Obama-sidan har nära 600 sådana "bundlers". Knappt femtiotalet har skänkt över 500 000 dollar.

Barbara Streisand sjöng in 9 miljoner till Obama. Från de anställda vid stora advokatfirmor eller Wall Street-firmor samlas det in pengar. Men det sker alltså genom anställdas bidrag.

Samma kan anställda på andra företag och intressegrupper göra. De går alltså via kommittén och kan samla in hur mycket pengar som helst.

Kommitté för de rika
Presidentvalet handlar alltså om en koppling mellan pengar och förväntningar. I en av Washingtons politiska veckomagasin, Politico, ställer professor Joel Kotkin frågan hur Obama vid en eventuell seger ska lyckas förena de förväntningarna.

De mindre givarna kommer från den medelklass som Obama säger att han vill rädda. Men passar det stora givare som George Soros och den övriga finanseliten? Medelklassen vill ha jobb, men eliterna vill ha en fortsatt expansion på finans- och fastighetsmarknaderna, menar Kotkin. Obama har en svår balansgång, om han blir president.

Mäktiga intressen
Uppgifterna kommer från övervakningsmyndigheten Federal Election Commission och bearbetas bland annat av Center for Responsive Politics .
- Vi vill visa för väljare att den fråga som de bryr sig om kan stödjas av mäktiga intressen. Och vi vill visa hur de som får detta stöd beter sig. Det handlar om sjukvård, militärutgifter, energi ? allt.

När det första ekonomiska krispaketet var uppe till omröstning föll det igenom. Nej-röster kom både från republikaner och demokrater. Det ansågs att Bush-administrationen försökte trumfa igenom något som var alltför för generöst mot finanshajarna på Wall Street.

Ja-sägarna fick mer
- Det visar sig att de som stödde det generösa förslaget hade 50 procent mer stöd från finanskretsar än de som var mot.

Ett sådant exempel finns från 1999 när regelverk på finansmareknaden ändrades. De som stödde förslaget fått två gånger mer än motståndarna.

16 000 dollar om dan
- En ledamot i representanthuset, som väljs om vartannat år, måste samla in ungefär 1,2 miljoner för sin kampanj. Det är över 16 000 dollar om dan.

- Och detta ska alltså göras samtidigt med det ordinarie uppdraget, säger Ritch. En senatsplats kostar i snitt 20 miljoner, men så sitter senatorn i sex år.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, f n i Washington

• Tweet