|
|
Nils Fransson.
|
Rallytalanger styr mot VM
Publicerad 12 februari 2009 - 10:55
Uppdaterad 15 maj 2009 - 15:00
|
För en rallyförare måste träningen gå fort för att den ska vara effektiv. Och för två rallytalanger från Vännäs går det så fort att de inte ens hinner bli rädda.
Västerbottensnytts motorartiklar |
Här finns mer motor från Västerbotten
Västerbottensnytt har träffat Nils Fransson och Fredrik Andrén. Det är kallt den här dagen i skogarna runt vännäs när Nils och Fredrik tränar. Men det är inget de tänker på där inne. De har fullt upp med att få bilen att gå så fort som möjligt. Till sin hjälp har de ett verktyg som bara till utseendet liknar det vi andra kör omkring i. - Bilen är specialbyggd för att köra rally med, säger Nils Fransson som är förare i teamet. Men det är inte billigt att åka fort. Enbart fjädringen kostar som en begagnad bil, runt 100 000 kronor. Bilen körs på miljövänlig etanol men drar 8 liter milen. Nils och Fredrik får jobba hårt bland annat genom sponsorer för att få fram alla pengar som behövs. För det är inte bara reservdelarna som är dyra, det kostar att tävla också. - Däcken på den senaste tävlingen i Karlstad kostade näsatn 30 000 kronor, berättar Nils och Fredrik. På SM-tävlingen i Karlstad gick det bra. Nils och Fredrik ligger efter den tävlingen tvåa totalt i sin SM-klass. Även om målet är att vinna årets SM är det en chans i VM-cirkusen som lockar i framtiden. För att nå så långt krävs det att teamet nöter och nöter och tränar för att bli så samspelta som möjligt. Medan Nils har fullt upp med att köra måste kartläsaren Fredrik hela tiden ge rätt information och det utan att använda kartan. - Jag läser så kallade noter som är en sorts sammanfattning av vägen, säger kartläsaren Fredrik Andrén. Noterna görs i förväg och på de kan det till exempel stå hur snäv en kurva är eller vad som hur vägen ser ut efter ett backkrön, berättar Fredrik. Det är viktigt att veta för kurvorna i ett rally Och fort går det, i farter uppemot 170 kilometer på en väg som inte är mycket bredare än en gångväg far de fram utan att ens hinna bli rädda. - Nej, man tänker inte på det. Man blir van, säger de båda. Men det är klart, mamma är ju lite rädd ibland, säger Nils.
Stefan Rehnman |