Puh, äntligen är det slut med Halal-propagandan på TV! Nej men skämt åsido. Det har varit en oerhörd lång resa för mig med det här programmets födelse. Det började med inspelningarna med allt vad det innebär och slutade med sändingen av det sista programmet.

Jag hade ingen som helst bakgrund inom media förut och hade inga som helst tankar på att jobba i den sektorn heller. Med det här jobbet ville jag testa på någonting nytt, något utanför mitt redan förutbestämda arbetsspår inom läkaryrket.

Nu var det här någonting helt annat och en unik chans. En chans som jag kanske adrig hade fått eller skulle få, någonsin.

Resan har varit som att åka en berg- och dalbana, med upp- och ned gångar, starka kurvor och väldigt svajiga rörelser. Inte en sån som man hittar i nöjesparkerna. Nej, utan det här var Halal-Tv:s egen.

Förutom att det varit så kul att träffa alla möjliga människor så har det varit jättekul att jobba med alla på vår redaktion. Tack till er! Men även ett stort tack till alla som både gillat och inte gillat oss. Alla som tittat och inte tittat på programmet. Alla som debatterat så himla flitigt. Listan på personer att tacka är jättelång. Därför vill jag tacka hela Sverige! Tack för den här chansen, tack för den här resan, tack för religionsfriheten, yttrandefriheten, jämställdheten ja allt som vi i Sverige är så "jäkla" bra på!

P.S. Sverige är bra, men allt i Sverige är inte bra! :P
Och ett stort tack till alla på IVA & Op.Öst Karlstad!

Varma hälsningar till hela älskade Sverige/
Dalia Kassem

I centrum står ett runt objekt och vilar mot den gröna marken. Ovetandes om den enorma makt det besitter. Makten att påverka oss så vi klär oss på ett visst sätt. Söker oss till platser där vi kan tillbedja det. Denna makt att göra oss fulla av vrede, av sorg eller glädje och hopp. Gemenskap, tillhörighet, utanförskap. Idoler, nej ikoner.

Hur kan detta runda objekt dra med sig så många människor? Hur kan man få en kärlek till något sådant? En kärlek till objektet och till de svettiga människorna som springer efter det. Behöver denna kärlek fylla ett tomrum inom oss?

Varför beter vi oss på detta sätt? Varför dånar vi och skriker och rycks med i varje liten rörelse hit eller dit? Varför får det oss att skrika ut all luft ur lungorna? Varför får fotbollen oss att gråta och fälla en tår? Är inte allt bara en lek? Varför tar vi det så allvarligt? Är det en religion? Är fotbollen den nya "religionen"?
Spelar det någon roll egentligen? Jag vill ju bara se mål, mål, mål!
/Dalia

Usch vad jag får ångest när jag tänker på ordet! Känner mig så försoffad, trots att jag gillar att träna och röra på mig... Jaja, det är bara att ta sig i kragen, utan att tänka så mycket på det.

Speciellt för att jag är muslim och för att Islam uppmanar oss att ta hand om vår hälsa. Genom idrott bland annat. Det är inte haram att inte träna alltså! Bara för att vara tydlig. Men profeten Muhammad (frid över honom) har t.ex. sagt att det är bra att lära sig skytte, simning och ridning.

Varje sport av de nämnda har sina fördelar. Skytte t.ex. för att träna koncentrationsförmågan, självkontroll och stabilitet. Mest mental och psykisk träning. Simning, för att få god fysik genom motion och träning av överkropp. Och ridning, som också bidrar till god fysik fast med fokus på rygg och ben.

Det var lite om synen på idrott i Islam. Jag är uppvuxen med en pappa som ÄLSKAR fotboll! Egyptsier har stor passion för fotboll, med viss undantag förstås. Själv kände även jag passion för fotboll när jag var liten, för att senare inte förstå vad det är som är så speciellt med att 22 personer jagar en boll! Jag som kallades för gårdens Maradona (av tjejerna då).

Halal-tvs kommande avsnitt, och sista som jag, Cherin och Dalia leder, handlar om idrott. I sommras var det EM. Många följde kampen om mästerskapet flitigt, och då gick det bara inte att missa och göra något om det. Hur viktig är fotbollen för oss? För en del är den så viktig att man drar paralleler mellan fotboll och religion. Medan det finns de som "äcklas" av idrott! Hur ser du på det?

Följ med vår resa i "Idrott som religion".
/Khadiga

Äntligen kanske en del känner, medan andra känner "vad tråkigt!". Det har varit mycket ris och ros kring programmet. Som det i stort sett brukar vara om allt här i livet, och det får det vara. Viss kritik är bra, sådan kritik kan man ta till sig, granska och eftersträva förbättringar. Om man tycker det. Sedan finns det kritik som bara tyder på vad man har på hjärtat. I sådana fall är det bäst att den kritiserande personen granskar sig själv, inte den kritiserade!

Varför har man varit så provocerad av att tre muslimska, beslöjade, svenska tjejer lett ett tv-program? Ja, jag säger svenska tjejer! För den som avgör hur svensk jag är eller inte är, är jag själv. Det är något som inte mäts genom vilken tro jag har, utan hur jag känner mig, är och varför.

En del tycker att vi borde anpassa oss bättre i det här samhället, jag vill lugna er med att säga "Det gör vi"! Ett bevis på det är Halal-tv! Vi pluggar, jobbar eller söker jobb, vi betalar skatt och vi tycker till om vårt samhälle. Precis som jag hade tyckt till om vilket samhälle jag än hade levt i. Vi lever helt enkelt som vilken svensk som helst i det här avlånga landet. Och visst älskar vi Sverige, helt klart!

Till er som gillar programmet, specifikt till er som hört av er till redaktionen och berömt oss/programmet; Jag vill säga tack! (Det blev ett stopp där). Känner att jag inte finner ord för att beskriva min uppskattning och glädje för ert stöd. Det värmer i hjärtat något så otroligt mycket! Jag känner mig mållös och vet inte vad jag ska säga mer än att vi gläds mycket av er!

Ha det bäst! =)
/Khadiga

Det låter som att man undrar vad några tomater, en tröja eller ett par hörlurar kostar. Nej, frågan är inte ställd om en vara, utan om vad människor kostar! Ja, vissa stör sig så mycket på att folk (som Carl Hamilton tidigare sade) "kommer hit" till Sverige. För att de som kommer hit till Sverige kostar ju så mycket! Så man bestämmer sig för att tag i det hela och räkna på vad invandringen kostar.

Jag vet inte vilken skillnad det skulle göra egentligen om man vet! Ska man sätta de "som kostar" eller de som är "för dyra" för samhället, på ett plan och flyga bort dem ifrån Sverige? Vi alla människor kostar! Vad ska man göra då? Sätta människor på en raket och flyga bort dem till Mars? Allvarligt talat så vill jag veta vad meningen är med att räkna på vad en människa kostar?!

Jag tycker inte det är fel att folk flyttar hit till Sverige, precis som det inte är fel att vi svenskar flyttar till USA, Thailand, Kina, Dubai eller whatever. Det är heller inte fel att till en början få ekonomiskt stöd, om man inte klarar sig och verkligen behöver det. Under en viss tid alltså. Men jag tycker absolut att man ska, så fort man har satt foten i Sverige, lära sig språket. Därefter försörja sig genom ett arbete! Behöver man utbildning så är det bara bra att man utbildar sig, och därpå börjar arbeta.

Men som en del gör, lever på soc, samtidigt arbetar svart, sparar pengar och har då råd med en massa... det är bara för **k***t! Fast så gör inte alla. Många av de som kommer hit bidrar med en hel del, de bidrar med sina kunskaper och kulturer. Det är ju toppen!

Enligt min mening bör varje invandrare få en chans. Varje person som invandrar till Sverige, lever här eller är född här, vare sig det är av "invandrarföräldrar" eller av genuint svenska föräldrar, har ett ansvar i det här samhället. I slutändan är det varje kommuns ansvar att alla har en sysselsättning och är intigrerade. Inte en förlust. Hur man gör det? Det får de ansvariga lösa, på sin arbetstid. På ett smart sätt. Inte genom att handplocka!

Missa inte nästa avsnitt, "Vad kostar blattarna?"!
/Khadiga

Den sexulla revolutionens mening var att befria oss från auktoritära normer och sexual moral. Ja, här står vi idag. Har revolutionen verkligen uppnått sitt syfte eller har åkt ner i diket igen?

Så här säger smittskyddsinstitutet:
"Under 2007 har Smittskyddsinstitutet dokumenterat en stor ökning av antalet hivinfektioner som förvärvats i Sverige. Det totala antalet anmälda fall av hiv i Sverige under 2007 har ökat med omkring 20 procent jämfört med 2006."

Listan på revolutionens nackdelar tar inte slut här. Det finns mycket mer. Men det finns även fördelar med revolutionen. Vilken lista är det som överväger? Hur mycket är vi beredda att betala för att fortsätta kämpa för friheten?

I det här programmet har vi träffat människor från båda sidorna, de som förespråkar ökad frihet och de som inte gör det. Frågan är inte vem som har rätt utan vem har inte rätt? Vad har RFSU för ansvar?

Ännu en gång vill jag påpeka att det som uttrycks i programmet är personliga åsikter och inget som ska tas personligt. Det känns lite som en upprepning men med frihet kommer ansvar. Vilket ansvar har vi som förälder, syskon, barn eller kompis i den här revolutionen?
/Dalia

Innan programmet om sex ens sänds vill jag säga; NEJ, vi har inget syfte att få någon att leva i celibat!

Islam uppmuntrar män och kvinnor att leva ihop. I koranen står det, bland annat, "Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra." [49:13].

Fast det finns gränser, det är meningen att man ska leva i seriösa förhållanden. Det är jag tacksam för! Men funkar det inte, då funkar det inte helt enkelt. Tag mig till exempel. Jag var gift och har ett barn men jag ville inte fortsätta i det äktenskapet, så jag bestämde mig för att gå vidare. Svårare än så var det inte!

Den dagen jag träffar en man, som jag känner att jag vill dela mitt liv med, då lär vi känna varandra och gifter oss. Det finns inget annat sätt för mig att leva ihop med en man.

Tillbaka till ämnet. Vi säger inte "sluta lev som ni gör", vi säger inte "lev med en och samma partner livet ut". Om jag ska tala för mig själv så menar jag att man bör tänka efter. Hur lever jag? Trivs jag verkligen med det? Vilka konsekvenser har det? Hur påverkas andra av mitt levnadssätt?

Jag tror inte att alla har förhållanden kors och tvärs. Jag vet att det finns många som uppskattar seriösa förhållanden. Vi pratar om den gruppen, ungdomar kanske(?), som inte är försiktiga. Som inte tänker på konsekvenserna av att inte vara försiktig.

Hur bra var det egentligen med den sexuella revolutionen? Hur långt var det meningen att det skulle gå? Vill människor verkligen att det ska gå längre? Ska det vara gränslöst? Eller ska det finnas gränser? I så fall vilka? Tänk på det du tills vi ses i kväll klockan 20:30 ;)

/Khadiga

FRÅGA: SKA VI FÖRBJUDA ALKOHOLEN?

Jag såg ett dokumentärprogram där man diskuterade alla typer av droger som förekommer i världen idag, bland annat alkoholen. Där hade man placerat alla droger i en lista utifrån hur skadliga de är för människan.

Alkohol låg bland de 10 värsta.

Hade alkoholen uppfunnits idag så hade den aldrig varit lagligt, utan olagligt. Dessa konkreta fakta fick i alla fall mig att tänka till lite.

Meningen med alkoholprogrammet var långt ifrån att förbjuda alkoholen och det är inget som varken jag eller mina medarbetare tycker personligen. Utan det som var intressant var att leka med tanken, skulle ett förbud mot alkoholen kunna upprättas? I så fall hur? Om inte, vad kan vi göra för att begränsa alkoholkonsumtionen med tanke på det starka sambandet till våldsbrott?

Jag är personligen inte emot alkohol och jag tycker heller inte att det ska sättas upp sådana lagar som begränsar vår valfrihet att dricka eller inte dricka. Men jag tycker att vi på något sätt borde kunna påverka de som inte är riktigt ansvarsfulla när de dricker. De som dricker sig fulla och kör rattfulla, misshandlar folk i sin omgivning på olika sätt etc. Det är dessa som jag vill nå ut till, snälla var mer ansvarfulla när ni dricker!

SVAR: NEJ! NEJ! NEJ!

/Dalia

För många är alkohol en källa till glädje. Det är det goda vinet som förhöjer måltiden eller champangen som det skålas i på bröllop och på nyårsafton.

Alkohol är fest för många ungdomar.

Trots allt kommer fler och fler rapporter om alkoholkonsumtionens baksida. Rattfylleri, alkoholism, barn som far illa, kvinnor som blir misshandlade. I måndagens Halal-TV undersökte vi främst kopplingen mellan alkohol och våldsbrott.

Triggar alkohol brott? Kan vanliga fredliga människor bli våldsamma brottslingar på grund av midsommarsnapsen? Hur kommer det sig att vi i Sverige fortfarande har ett så romantiskt förhållande till alkoholen? Varför är det ingen som på allvar tar tag i vad alkoholen ställer till med? Går det att ta tag i över huvud taget eller är alkoholen en så integrerad del av våra svenska liv att vi helt enkelt är beredda att betala det pris som alkoholen kostar? Hur mycket är vi i så fall beredda att betala?

/Cherin

Ja, så fick jag ge David Batra en snabbkurs i vad en Backhand Bitchslap är.

Om ni inte sett klippet så kan ni se det här.

Jag måste erkänna att det inte alls var bekvämt att lappa till honom sådär. Men, allt för konstens skull. Och resultatet blev ju kul! De är duktiga i Morgonsoffan.

Nu upplever säkert de där, som jämfört oss tre i Halal-TV med talibanerna, att de har något att skriva om. "Titta, så våldsamma muslimer är!". Synd bara om man inte kan spänna av!

Hann ni förresten se att jag höll i en tidning?
/Khadiga

Då var det ännu en gång dags för alkoholfrågan. Alkohol dit och alkohol hit, varför måste alla göra en sådan stor grej av det?

Ärligt talat så dricker man ju först av allt för att det är gott, festerna blir mycket roligare att gå på, man kan snacka om allt möjligt och göra alla möjliga saker när man har druckit, man vågar mer, eller hur? Håller ni inte med mig? Det är ju hur skönt som helst!

Nu har ju jag aldrig druckit alkohol i mitt liv. (Nej! Nu ljuger jag, visst har jag gjort det! Sorry God, plz forgive me it was a mistake. Så här var det, det stod klart och tydligt "alkoholfritt" på den men när man läste innantill i ingredienserna så stod alkohol med där ändå.) Så stycket ovan speglar egentligen ingenting jag själv har upplevt utan de uttalade och outtalade svar jag har fått på "varför dricker du/ni alkohol?"

Själv är det självklart för mig att inte dricka alkohol. Den största anledningen är väl för att jag har valt att följa den regeln som muslim. Surprise! I och med att alkohol inte riktigt har funnits med i min uppväxt har jag aldrig haft något behov eller längtan efter att dricka alkohol, så det har blivit en vana. Såsom det är en vana att vänja sig vid den. Sen så har ju baksidorna med drickandet också bidragit till att jag blivit den nykterist som jag är idag. Man förstör sin hälsa, man gör pinsamma saker som man aldrig skulle ha gjort annars, man förlorar greppet om saker och ting, man blir våldsam och skadlig mot andra i sin omgivning.

Att man dricker alkohol för att det är gott är en grej, det kan jag helt klart förstå. Men att dricka sig full, dricka till den graden att man skämmer ut sig eller tappar förståndet, det är en helt annan grej. Hur kan man frivilligt utsätta sig för sådana saker?

Har alkoholen alltid varit en stor del i det samhällets festande, middagar och helger? Har konsumtionen ökat med tiden? Varför då? Hur skulle samhället ha sett ut utan alkohol?

I väntan på svar SKÅL! (alkoholfritt såklart för min del)

/Dalia

Skönhet, vad tänker du på när du hör det ordet? Min första tanke är snygga människor. Det finns de som är snygga och så finns det de som är "supersnygga". När man ser dem hör man vissel i bakgrunden, ljuset omkring dem bländar en och håret det flyger som i en hårreklam. Det enda man kan tänka på då, om man nu ens kan gör det, är WOW.

Överdrev jag nu eller? Spelar det roll om man ser bra ut? Nej, det är det innersta som räknas hör jag en röst (miljontals röster faktiskt) säga. Men varför sminkar vi oss då?

Vad är det som är snyggt? Vem bestämmer vad som är snyggt? Kan vårt intryck av det som är snyggt påverkas av omgivningen?

Bingo Rimér, modellfotograf för många herrtidningar, har ett stort inflytande på skönhetsidealet, antar jag. Han är ju med redan i första steget och tar dessa bilder som sedan ska publiceras.
I den klassiska Bingobilden finns blont, storbystat och naket. Är det skönhet enligt Bingo?

Blondinbella debuterade i tonåren och blev snabbt känd för sin blogg som bl.a. handlar om mode och skönhet. Som en stor mogul i bloggvärlden och med tusentals unga läsare varje dag, måste Isabella Löwengrip ha något sorts inflytande. Det finns den väskan i det märket och så finns de skorna i det märket. Måste jag ha dem för att vara snygg? Vilket budskap ger hon till sina läsare egentligen? Vad är skönhet enligt Isabella?

Kan personer som Bingo Rimér eller Blondinbella spela roll i hur vi uppfattar vad som är snyggt/fult? Svaret får du på måndag.

P.S. Aaaahh...kan faktiskt inte vänta tills jag får se programmet, undrar hur vi ser ut med extra mycket smink och med våra bilder retuscherade ?
/Dalia

Var ska jag börja? Vad bra man ska se ut idag!! Är man inte snygg från början så kan man vara lugn. Det finns en djungel av hjälpmedel, vare sig det är produkter eller operationer. Bara fram med plånboken och du förvandlas till en skönhet!

Många menar att det har med självkänslan att göra, det kommer inifrån. Spelar ingen roll vilka ideal vi lever med så länge man är nöjd med sig själv. Visst stämmer det! Men tillåts vi verkligen att vara nöjd med oss själva? Vi prackas på det ena och det andra. Det är skönhetsprodukter, smink, det är kläder, parfymer, naglar, hår frisyrer... Ja, listan kan göras lång! För att inte tala om vilken kropp man nu för tiden bör har. Och vad det kan innebära för en del att åstdakomma.

Vi påverkas och vi sätter press på varandra. Vissa är kanske medvetna om det, de tjänar på det. Andra menar det inte. De vill bara se bra ut, eller bättre och ännu bättre. Och det smittar av sig, mer eller mindre.

Även barn smittas av våra skönhetsideal. Man märker hur det går ned i ålder. Såg ett avsnitt av ett engelskt tv-program, för ett tag sedan. En förtvivlad mamma berättade om sin 4-åriga dotter som roade sig med att sminka sig. Hon kunde inte vara utan smink, för då kände hon sig inte söt! Det här var kanske ett extremt exempel, ett sällsynt fall. Men vart är vi på väg egentligen med våra skönhetsideal? Hur påverkas vi och varför?

Det, bland annat, tar vi upp i nästa avsnitt. Så plocka fram lite "halal snacks", utan att ha dåligt samvete nu, och se programmet om skönhetsideal! ;o)

PS: Halal snacks var ett skämt! Kände att jag behövde påpeka det så att det inte står i någon tidning härdanefter "Khadiga uppmanar svenska folket att äta Halal snacks", under rubriken "Ett försök att islamisera Sverige, fy skäms Halal-TV". Det är ju ingen idé att väcka onödiga debatter nu, mitt i allt, eller hur?!
/Khadiga

När Carl Hamilton tog beslutet att lämna intervjun för att mina kompisar inte hälsade på honom, hur tänkte han då? Sket han då fullständigt i att jag och de andra tre i teamet tog honom i hand, om det var nu det som var orsaken? Att vi ALLA presenterade oss själva. Att vi ALLA hejade och log även när han pratade på telefon i lobbyn.

"Jag besväras inte av den här diskussionen" sa han. Eller "orsaken till att jag blev provocerad hade ingenting med att programledarna inte ville skaka hand" Nähä! Varför lämnade han då intervjun? Att sprida lögner som "det var ett gräl" och "jag upplevde outtalade anklagelser som rasist och främlingfientlighet för att jag ville skaka hand, den outtalade anklagelsen blev snart uttalad". Grälet var i alla fall inte från vår sida och jag upplevde det aldrig så heller. Det var ju Hamilton som började läxa upp oss. Vad synd, måste han verkligen komma med sådana här anklagelser? Vi var ju bara trevliga och hade en diskussion. Jag trodde inte att han besvärades av den, eller gjorde han det?

Jag har full förståelse för att många kan tycka att det är konstigt eller känna sig obekväma i en sådan situation. Det har man rätt att tycka och rätt att känna. Det är ju så vanligt för oss svenskar att ta i hand och betyder så mycket för oss. Bara för att svenska muslimer inte tar i hand behöver det inte betyda att det inte är det. Tvärtom. Lika vanligt som det är ta i hand lika vanligt är det för många av oss att inte göra det.

När man inte tar i hand så handlar det om främmande manliga personer, alltså är det okej att ta kvinnor i hand. Vi skakade inte hand med Mona Sahlin för att provocera eller göra propaganda för socialdemokraterna, utan vi gjorde det för att hon var kvinna. Vi tar inte alls parti för någon!

Många muslimer är som jag, de tar i hand. Och så finns det muslimer som mina vänner, de tar inte i hand. Vi ville bara visa en del av vår vardag.

Dalia söker jobb: jag har tidigare jobbat som butiksbiträde, kassörska samt inom kundservice (bl.a.) kunde man se i programmet. Jag trivdes jättebra där och menade inte att det var dåliga jobb utan jag ville gå vidare och söka ett sommarjobb den här gången. Jag ville vidga mina vyer, erfarenheter, träffa fler människor i olika arbetskategorier. Meningen med programmet är att folk ska följa med mig när jag söker jobb. Går det bra eller går det dåligt? Vad händer?

Tack till er all som tycker till om programmet, negativa som positiva reaktioner. Vi hade en tanke med det. Vissa förstod precis vår tanke medan andra tänkte annorlunda. Vissa menar att vi kunde ha gjort det mycket bättre och det är möjligt. Det kunde vi kanske ha gjort. Men det är klart, hur vi än hade skapat programmet så skulle det alltid ha funnits något att klaga på, någonting som inte riktigt stämde eller någon som tyckte att det bara ett kasst program. Jag hoppas ni också är lika objektiva som vi är och inte är inställda på att anmäla programmet till Granskningsnämnden innan det ens börjat. Ännu en gång, tack för alla reflektioner, jag älskar när folk tycker till!

Varma hälsningar (genom att ta, eller att inte ta, i hand)
/Dalia

När jag först läste om programmet, innan jag sökte till det, tyckte jag att det lät jätteintressant och kul. Ju mer jag fick veta om det, desto mer gillade jag det. Jag var stolt och glad att jag var en av de medverkande i programmet. Vi skulle göra något nytt, något som inte har gjorts i Sverige tidigare. Det var väl på tiden!

När vi satte igång med inspelningen kändes det tufft, jag har ju ingen journalistisk bakgrund, men det gick bra ändå! När jag sedan såg några avsnitt av programmet kännde jag mig ännu stoltare och gladare. Det var bra tv, det var Halal-tv! Trots att jag är en av de där tjejerna jag såg i tvrutan kunde jag ändå skratta gott åt våra skämt och "säg".

Jag tänkte, och önskade, att alla som såg programmen också skulle skratta, lyssna och tänka till. Se oss som tre individer utan att haka upp sig på tygbiten vi har på huvudet. Jag var så förväntansfull inför premiären, trots allt negativt som har skrivits om oss och om programmet, innan det ens hunnit sändas.

Nu har första avsnittet sänts, och jag är fortfarande stolt och glad! Alla har inte kommit över faktumet att det är tre beslöjade tjejer som är huvudrollsinnehavare. Tre beslöjade tjejer som är GLADA, som pratar om annat än kvinnoförtryck, tvångsgifte, hedersmord och andra tråkigheter. Men det är ändå många som kände en befrielse av att se det programmet. Efter seriestarten har jag fått gratulationer från grannar, vänner och bekanta, inte minst ifrån min familj. Alla var de glada, stolta och imponerade. Vi har även fått positiva reaktioner från tittare och jag vill säga, att i de stunderna går det nästan inte att bli gladare!

Jag är inte förvånad av de negativa reaktionerna, jag förstår att det kan kännas konstigt eller provocerande med oss i tv. Jag kan nästan inte förvänta mig något annat när muslimska kvinnor tidigare har haft en så negativ koppling i media. Men vi gör all våra val, vi väljer om vi vill fortsätta att vara negativa och trångsynta eller om vi vill vara positiva och öppensinnade!
/Khadiga

Det är hur spännande och pirrigt som helst! Ikväll får ni följa med mig, Dalia och Khadiga på en klassresa från Sveriges rikaste kommun till Sveriges fattigaste. Vi möter bla Carl Hamilton och Mona Sahlin som ger sin syn på klassamhället.

Programmet kom också att handla om handskakningar. I olika delar av världen har vi olika sätt att hälsa och visa respekt på. I Sverige tar vi oftast varandra i hand och ser varandra i ögonen. Däremot skulle vi tex inte gnugga näsorna mot varandra - då kommer man för nära.

För ett tiotal år sedan var det främmande för oss här i Sverige att hälsa genom att kindpussas likt fransmännen - idag är det inte helt ovanligt.

Muslimer tar vanligtvis inte personer av motsatt kön i hand. Oftast lägger man istället höger hand för bröstet som ett sätt att visa att man tar personen till hjärtat. Det är muslimernas sätt att visa respekt, detta gäller självklart inte alla, men många.
I stora delar av Asien tar man inte i varandra över huvudtaget när man hälsar, oavsett om det handlar om män eller kvinnor, respekten visar man genom att buga lite lätt istället. Människor är olika och frågan blir vad som händer när vi vill visa vår respekt på olika sätt. Finns det något som är rätt och något som är fel? Kan vi leva med att människor är olika?
Enjoy! /Cherin

Det här hände före det att ljudinspelningen påbörjades:
Halal-TV:s inspelningsteam kommer in till Hotell Diplomat en kvart, tio minuter före utsatt tid (den 2 juni ca. kl 13:50).

Innanför dörren vid entrén sitter Carl Hamilton i telefon. Alla hälsar tyst på honom, för att inte störa, och nickar upp mot övervåningen där intervjun ska äga rum.

Alla sex i tv- teamet går upp för att rigga ljusutrustningen och testa kameravinklar.

Strax efter kommer Carl Hamilton upp. Han hälsar på de tre killarna i teamet (ljudtekniker, fotograf och inslagsproducent) för att sedan gå fram till Cherin, Khadiga och Dalia.

Dalia går först fram och möter honom, tar i hand och hälsar. När Hamilton för fram handen mot Khadiga och Cherin så ler de och för handen mot bröstet.
- Vi hälsar såhär, säger de och bockar.

Eftersom hälsningsproceduren sett likadan ut vid ett flertal intervjuer är det ingen i teamet som tycker det är något konstigt över det. Men Hamilton börjar argumentera med tjejerna och säger att om de inte vill ta honom i hand så har de ingen intervju. Han går också snart ut - i affekt. Inslagsproducenten följer efter honom, hinner upp honom i trappan och övertalar honom att genomföra intervjun, som ju "inte ska handla om några sådana frågor". Hamilton går med på att gå upp igen.

Men han fortsätter insistera på att tjejerna ska ta i hand. När de fortfarande säger nej, säger han att de lika gärna kan åka hem till Iran varpå en diskussion följer om att tjejerna faktiskt aldrig varit i Iran, och vart de då ska åka om de inte vill ta i hand.

Carl Hamilton sträcker sig över soffan som skiljer Khadiga och honom åt, och tar tag i Khadigas hand "Nu tar du i hand". Cherin blir ledsen och går ut ur rummet.

Khadiga och Dalia fortsätter försöka förklara för Hamilton att Cherin och Khadigas gest ämnar att visa respekt för honom. Men han tycker inte det.
/Redaktionen