|
|
Uppdrag gransknings reportrar Nadja Yllner och Kristina Hedberg.
Foto: SVT
|
Så gjorde vi reportaget om bostäder
Publicerad 12 november 2008 - 20:00
|
Sommaren 2008 hade vi båda börjat fundera över bostadsläget i Stockholm, utifrån lite olika perspektiv. Vi bor i Göteborg och Sjöbo, men vänner i huvudstaden stod inför beslut att ombilda eller inte, och vi fick tips på folk som hade känt av såväl fenomenets guldkant som dess avigsidor. NÄR VI TRÄFFADES på hösten och började prata om gemensamma uppslag var det här ett givet område att ta sig an. Vi började med att lära oss allt om ombildningsprocesserna. Via Presstext och Mediearkivet tog vi fram mängder av artiklar i ämnet. Vi pratade med boende vars hus höll på att ombildas, hyresvärdar, ombildningskonsulter, politiker, forskare och tjänstemän. VI LÄSTE utredningar och rapporter som skrivits av Statistiska centralbyrån, Boverket, Utredning- och statistikkontoret i Stockholm stad, Hyresgästföreningen och socialdemokraterna. Via Hyresgästföreningen fick vi också veta att Institutet för bostadsforskning vid Uppsala universitet gjort en, hittills opublicerad, undersökning av vad ombildningarna som gjordes 1995 till 2004, fick för konsekvenser. När vi fick första tjing på att presentera resultatet föll en bra pusselbit på plats. I stället för att ringa runt och boka in hyresgäster för intervjuer valde vi att gå runt med kameran och knacka på i husen. På sätt sätt fick vi många spontana röster och en ganska bra karta över hur folk ser på hela ombildningsfenomenet. VI VILLE också göra en egen undersökning för att ta reda på hur många som köpte för att sälja. Svenska Bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem hjälpte oss med namnen på alla som hade kontrakt i lägenheterna som ombildade under andra halvåret 2007. Vår databasredaktör Helena Bengtsson sammanställde dessa namn och jämförde sedan med vilka som bor kvar i husen idag. Vilka det är fick vi veta hos Skattemyndigheten. När vi började få en bild av vad vi skulle kunna berätta valde vi, eftersom vi var två reportrar, att dela upp arbetet i två delar. Dels en granskning av moderaternas politik och dess konsekvenser. Dels en granskning av hur ombildningarna ute i bostadsområdena faktiskt går till. GENOM SAMTAL och mejlkontakter fick vi tips på ombildningar där konsulterna agerat tvivelaktigt. Vi sammanställde alla tips i en excelfil. Vår databasredaktör gjorde också en granskning av bolagens finanser via deras senaste bokslut. Ombildningarna i Östberga var extra omtalade och omskrivna, men ingen verkade ha gått till botten med förhållandena där. Vi tillbringade flera dagar på Östbergas loftgångar och gårdar, och pratade med mängder av människor. Så hittade vi deltagarna i reportaget. De sökte alltså inte upp oss. VI BEGÄRDE ut alla handlingar som fanns kring Pia Hagerths ombildningar i Östberga. Inskrivningsmyndighetens papper var svårast att få fram. Myndigheten har slagits samman med Lantmäteriet och den handläggare som jobbade med fallet har slutat. När vi läste och räknade och jämförde kunde vi dra egna slutsatser kring materialet, som myndigheterna inte sett. De hyresgäster i föreningen Logdansen som berättade öppenhjärtigt för oss om varför de valt att skriva sig på en adress där de inte längre bor, i syfte att få igenom en ombildning där, har vi anonymiserat på flera vis. De röster, kön, åldrar och dialekter som återges i programmet stämmer inte med verkligheten. KONSULTEN Pia Hagerth medverkar mot sin vilja i reportaget. Telefonsamtalet med henne referensbandades, med hopp om att hon skulle ställa upp på en filmad intervju. Vi har låtit henne ta del av all kritik som riktas mot henne i reportaget och hon har flera gånger erbjudits möjlighet att svara på den. Eftersom hon har avböjt, valde vi att publicera de svar hon gav oss i telefonsamtalet. Just när vi höll på att spela in reportagen i Stockholm ramlade finanskrisen över oss. Vad betydde det? Skulle det inte bli fler ombildningar? Skulle det vi beskriver som lönsamma affärer inte längre vara det? Under några dagar funderade vi till och med på om vi skulle bli tvungna att lägga ner hela projektet. Men till slut kom vi fram till att även om de ekonomiska förutsättningarna förändrats så är principerna som styr ombildningarna och missförhållandena vi berättar om faktiskt desamma som tidigare. VI REPORTRAR heter Kristina Hedberg och Nadja Yllner. Vi arbetade tillsammans med Martin Brundin som fotograferade och redigerade båda reportagen. När vi gjorde undersökningarna fick vi hjälp av databasredaktör Helena Bengtsson, och Örjan Holm tog hand om all grafik. Vi fick dessutom goda råd längs vägen av vår redaktör Lars-Göran Svensson. Det tog tio veckor att gå från idé till färdigt program. |