Årets julkalender i SVT bygger på Bertil Almqvists 50-talsböcker om den beresta stenåldersfamiljen Hedenhös.
Jonathan Sjöberg som både regisserat och varit med och skrivit julkalendern är kritisk till att böckerna inte får sin kontext förklarad eftersom flera av berättelserna i dag uppfattas som rasistiska.
De bitar som definierar folkslag efter hudfärg har de i arbetet med manuset valt bort. Som exempel kan nämnas ”Barna Hedenhös och de urlympiska spelen” från 1952 där löptävlingsdagen beskrivs som ”en svart dag för alla utom negrerna” som vann de flesta av loppen tack vare sina långa ben.
– Det är rasistiskt, och det finns många exempel i böckerna på vad man i dag skulle tycka är ren och skär rasism, säger han till Kulturnyheterna.
”Dammiga könsroller”
I Jonathan Sjöbergs tappning har istället Familjen Hedenhös fått en rejäl uppdatering när det kommer till familjevärderingar.
– De är ju ganska dammiga och endimensionella även när det kommer till könsrollerna. Med pappa Ben som en självgod uppfinnare och mamma Knota som sitter i ett hörn och rör i grytan. Vi har istället försökt göra alla fyra familjemedlemmar ganska komplexa med flera olika sidor, berättar han.
Ger ut böckerna på nytt
I samband med julkalendern passar Bonnier Carlsen på att ge ut flera av Hedenhösböckerna på nytt. Och på förlaget håller man med om att vissa av titlarna i dag är rasistiska.
– Det är klart att en och annan värdering som fanns då är lite jobbig, några av dem är lite svåra att ge ut i dag, säger böckernas förläggare Martin Harris.
Och han menar att det är särskilt problematiskt när det handlar om barnböcker.
– Om man tittar på historiskt återberättade böcker kan man alltid säga att det här skrevs 1948 och då hade man sådana här värderingar. Men när det gäller böcker för barn är det svårare att förklara och då är det bättre att avstå från att ge ut sådana titlar, säger han.
”Hejsan rödingar”
Ändå lanserar man i nytryckta ”Den stora boken om Barna Hedenhös” till exempel ”Barna Hedenhös upptäcker Amerika” på nytt.
I den säger Pappa Ben ”Hejsan rödingar, här ser ni att vit man vara vän med stor oxe. Röd man inte heller behöva rädd för buffliga bufflar om han byta färg”.
När Kulturnyheterna frågar om just de raderna ändrar sig Martin Harris i sitt resonemang.
Lägger ansvaret på föräldrarna
– Det är ju naturligtvis en förlegad syn på indianer, men det är ju en historisk berättelse. Vi har pratat med rättighetsinnehavarna och de vill inte att vi ändrar i böckerna och då får man antingen ge ut dem som de är och hoppas att föräldrarna kan förklara för barnen att de här böckerna skrevs för 50 år sedan, eller så får man avstå med att ge ut dem, säger han.
Hade man kunnat skriva ett förord som förklarar tidsandan?
– Det är möjligt. Det skulle man kunna gjort. Men samtidigt kan inte förlaget ta ansvar för allting som skrivs i böckerna och hur det tolkas. För allting tolkas ju på olika sätt. Vi kan inte bestämma hur folk läser böckerna, säger Martin Harris.