Demonstrationer och upplopp förr i tiden var politiska. Men upploppen som exploderat i efterdyningarna av finanskrisen – oavsett om det är Occupy Wall Street eller unga män i hoodies som slår sönder rutor i London – genomförs av en förtappad generation utan vare sig ideologi eller ledare.

Med den retoriken, säger filosofilektorn och författaren Nina Power, rättfärdigar den konservativa högern ett allt mer auktoritärt England. Hon menar att den brittiska staten har skapat ett slags mytologisk ”allmänhet”. En stum, statisk massa vars stereotypa mediebild är en ”arg skattebetalare”. En spök-allmänhet som måste skyddas från den rörliga allmänhet som protesterar mot åtstramningar och privatiseringar.

Vänstern har å sin sida en fetisch för att lyfta fram småföretagare som ”de riktiga offren för upploppen” och ignorerar även de systemets misslyckande, menar hon.

Politisk urvattning

Tidigare i år gav Nina Power ut boken ”Den endimensionella kvinnan” (Tankekraft förlag). Där kritiserar Power hur feminismen låtit sig duperas av nyliberal ideologi och gått från att handla om solidaritet och systerskap till att förverkliga sig själv och sin ”kvinnlighet” med skor och smink.

En liknande urvattningsprocess har drabbat de senaste årens demonstrationer, menar hon. Levis gjorde reklam med upploppsromantik, butikskedjan Footlocker (som plundrades under London-upploppen) gjorde en kampanj för nya sneakers med säljpitchen ”Steal these shoes” och Kanye West och Jay-Z:s video till ”No church in the wild” visar folkmassor som drabbar samman med polis, utan något skönjbart motiv.

Nina Power menar att den här urvattningen på sätt och vis är oundviklig.

– Alla slogans och praktiker blir korrumperade i vissa situationer. Vi vet hur det går till: reklamare ser vad som händer i samhället, stannar uppe sent, tar en massa droger och kommer på de här idéerna. Det är inget mysterium hur det ompaketeras och säljs tillbaka till oss, säger hon.

Sociologen Zygmunt Bauman menade att London-upploppen var ”de diskvalificerade konsumenternas upplopp” och att frustrationen hos de unga, ofta icke-vita männen som plundrade och satte staden i brand föddes ur ”begäret att förstöra det man inte har tillgång till”. Bauman menade att konsumtionskulturen, där shopping bekräftar din identitet och ditt mänskliga värde, blir en mardröm för någon som är arbetslös och bor i en segregerad förort.

”Välfärdsstaten nästan förstörd”

Nina Power tycker dock att vi måste gå vidare från kritiken mot ”konsumtionssamhället”, eftersom vi nått en punkt där konsumtion inte längre hyllas som en lösning på alla problem.

– I England är konsumismen en gammal historia som hjälpt till att bevara en särskild ekonomisk modell åt staten. Men efter finanskrisen håller inte den ideologin.

Osäkrare anställningar, lägre löner och färre förmåner har gjort att arbetets värde devalverats, menar Power. Det privatiserade samhället, där till och med parker ägs av företag, gör att det inte längre går att tala om platser för allmänheten, bara ordning för allmänheten. Nu diskuterar myndigheter i England om att privatisera polisen.

– Vad händer när staten börjar outsourca våld till privata firmor vars största ansvar ligger hos aktieägare istället för allmänheten? Processen att förstöra välfärdsstaten är nästan fulländad, säger hon dystert.

I det krisdrabbade Grekland har många börjat organisera sådant som offentlig sektor inte kan göra själva. Som privatundervisning för de som vill läsa på universitet och soppkök för hemlösa. Är det en bra utveckling, tycker du?

– Jag tror att det är en nödvändig utveckling och att vi kommer se mer av den här typen av kooperativ. De visar att människor faktiskt känner ett socialt ansvar, trots att många regeringar försöker övertyga folket om motsatsen. Margret Thatcher sade att det ”inte finns något samhälle, bara individer och deras familjer”. Men i kriser vill människor ha en kollektiv gemenskap.