– Jag kom hit två veckor efter det att räddningsarbetet var klart och press och räddningstjänst hade packat ihop. Området var då avspärrat för att det ansågs så farligt att beträda det, förklarar Björn Larsson när Kulturnyheterna träffar honom på plats ute i Tyresta nationalpark, strax sydost om Stockholm.
En av de största räddningaktionerna i svensk historia
Den 1 augusti 1999 började skogen i nationalparken att brinna. Efter ett tufft släckningsarbete lyckades räddningstjänsten döda elden ungefär en vecka efter att den startade.
Björn Larsson möttes av en svartsotiga nerfallna träd, rödpudrad mark och rester av fastbrända brandslangar när han två veckor senare trotsade avspärrningen och kom fram till platsen där elden svalt allt liv.
”En förnyelse av den dokumentära genren”
Med dom svedda sidorna är fotoboken som tagen direkt ur lågorna. Med rafflande tidningsrubriker och textfragment från polisens och räddningstjänstens loggböcker anser juryn att Björn Larsson har förnyat den dokumentära genren.
– Jag vill berätta en historia och kände att båda delarna behövdes för att berätta historien på bästa sätt, förklarar han.
”Med en dåres malande envishet”
Redan första gången han besökte brandplatsen förstod han att det skulle krävas mer än några enstaka besök för att porträttera den utvecklingen som från och med nu skulle ske i skogen.
I juryns motivering till priset skriver de att ”med en dåres malande envishet har Björn Larsson under tio år återvänt till samma geografiska plats och motivkrets”.
Är du en dåre?
– Det måste man väl vara litegrann , en positiv dåre. Men jag har aldrig tänkt på det som dårskap utan som en herdestund att åka ut hit några gånger per år under tio års tid, berättar han.