”1 september 1939. I dag började kriget. Ingen ville tro det.” Så inleder Astrid Lindgren sin första krigsdagbok. I dagböckerna, som förvarades i en tvättkorg, beskriver hon familjens vardag, klistrar in tidningsartiklar och kommenterar krigsutvecklingen.
Nu ges de samlade dagböckerna ut i en ny bok där författaren Kerstin Ekman skrivit förordet och Astrids dotter Karin Nyman efterordet.
– Jag tycker fortfarande att det är besynnerligt att hon tog itu med det och höll ut med det i sex år. Att dokumentera inte bara det som hände i Sverige, utan också ute i världen, säger Karin Nyman till SVT Nyheter och fortsätter:
– Jag kan tänka mig att det var något av ett journalistisk intresse. Hon hade ju jobbat som journalist på Vimmerby tidning.
Krigets två ansikten
Bilden av kriget är väldigt dubbel i boken, menar författaren Kerstin Ekman.
– Den här medelklassfamiljen, familjen Lindgren, har det väldigt bra. Men samtidigt bär Astrid på en stor förtvivlan över det som sker i Europa och så småningom i hela världen.
I krigsdagböckerna skriver Astrid Lindgren även om den hemliga brevcensur där hon arbetade under flera år.
– Hon fick ju en extra källa för information, annars var det bara dagstidningarna, säger Karin Nyman.
Skriver om judarna
Ibland hävdas att man i Sverige under kriget inte kände till nazisternas judeförföljelser eller koncentrationsläger, men redan 1940 skriver Astrid Lindgren i dagboken om hur judarna behandlas.
– Det är helt klart att man visste, om man ville veta. Och det är väl där som poängen finns med Astrids krigsdagbok – hon ville veta, säger Kerstin Ekman.
Firade freden
I dagboken den 7 maj 1945 skriver Astrid Lindgren med extra stora bokstäver: ”Detta är V-dagen.. kriget är slut, kriget är slut KRIGET ÄR SLUT!”
Precis som många andra Stockholmare beger hon sig denna dag till Kungsgatan för att fira freden. De rör sig långsamt genom den upprymda folkmassan, skriver hon.
Men hennes dotter Karin, som också var med då, minns någonting annat:
– Mitt viktigaste minne från fredsdagen att överlärare, som det hette då i folkskolan kom in till allas klassrum och sa att det blivit fred och att alla kunde gå hem, säger hon.