Harry Potter och hans vänner har nått 40-årsåldern, och fått egna barn, magiker som nu börjat komma upp i tonåren.

Historien om det förbannade barnet bygger på en epilog som går att hitta längst bak i den sjunde och sista boken.

Harry och Ginny Weasley åker med sina tre barn till plattform 9 och 3/4 för att placera två av dem på Hogwartsexpressen och vinka av för ett nytt skolår.

Laddat generationsskifte

Frågan är hur Harry – ett föräldralöst barn med en minst sagt tuff uppväxt – ska axla föräldraskapet? Och hur ska hans son, Albus Potter, hantera skuggan av sin historiskt berömda hjälte till pappa?

Några nyckeldetaljer om Harry Potters egen barndom kommer också att avslöjas i föreställningen. Men få känner till dem, trots att pjäsen om det förbannade barnet har förhandsvisats sedan juni.

Och för detta har skaparna jobbat hårt. Pjäsen marknadsförs med taggen ”#keepthesecret”, och JK Rowling har filmat ihop och lagt ut ett klipp där hon ber alla fans att hålla storyn hemlig.

Oväntat lydig publik

För den som verkligen ger sig på att dammsuga internets avlägsna hörn går det säkert att hitta spoilerspäckade forumtrådar. Men i allmänhet har både publik och medier respekterat Rowlings vädjan och hållit oväntat tyst.

Uppsättningens producent Sonia Friedman är förundrad över hur bra det har gått.

– Det är extraordinärt att storyn, sex veckor senare, inte är ute, säger hon till The Guardian.

”Harry Potter-fans dras till varandra”

Kanske beror det på en speciell lojalitet, gemenskap och omtänksamhet Harry Potter-fans emellan? Jonatan Sohl är ett fan som inte kan räkna hur många gånger han läst böckerna.

– Det finns ju ändå, inte en hederskodex kanske, men är man ombedd att inte läcka för att inte förstöra upplevelsen, då gör man inte det helt enkelt, säger han.

Han beskriver Harry Potter-communityt som både tajt och levande.

– Det märks väldigt tydligt. Ser du människor med Harry Potter-relaterade tatueringar på stan till exempel, känns det som att man dras lite till varandra. Har man en Harry Potter-tröja är det inte ovanligt att man får kommentarer och socialt engagemang på det sättet.

Skrek ut spoilers

Men problem har uppstått förut. När den sista Harry Potter-boken släpptes, hände det att illvilliga personer läste de sista sidorna och sedan gick längs bokhandlares köer och skrek ut avslöjanden.

Det berättar Li Hjalmarsson, som varit ett”Potter-head” sedan hon var elva. Nu är hon 28, och har ordnat konvent, hemsidor och evenemang som Quidditch-SM.

– De gjorde det bara för att jävlas, säger hon.

Men hon tror att de som väl fått tag på de svårtillgängliga teaterbiljetterna är mer benägna att respektera JK Rowlings vädjan.

”Till slut blir man puritan”

Och om det trogna hemlighetshållandet inte skulle bero på ren lojalitet och omtänksamhet fans emellan, är det möjligt att fans helt enkelt inte är tillräckligt nyfikna på vad som händer i ”Harry Potter and the cursed child”.

Internet bågnar redan av magisk information som tillkommit efter att Rowling satt punkt för bokserien. Den evigt växande Harry Potter-världen har till och med blivit överväldigande jobbig att ta in, tycker Jonatan Sohl.

– Problemet är att hela Harry Potter-universat är så fullt av kompletterande teorier och information från J.K. Rowling som fyller alla logiska hål. Jag kan inte skilja böckerna från den värld som är uppbyggd på nätet längre, säger han.

– Det går inte att hänga med. Då blir man till slut en puritan som går tillbaka till de sju första böckerna, säger Jonatan Sohl.

”Då allt började”

Li Hjalmarsson däremot, är glad att den magiska världen blivit större och större efter att Rowling satt punkt för den sista boken.

– Det var då allt började egentligen, säger hon.

– Och det är spännande att det har fortsatt växa och nått nya generationer.

Önskar mer djup

Hon går inte heller omkring med några frågatecken som hon vill räta ut i ”Harry Potter and the cursed child”, men ser fram emot detaljer som vilka elevhem bokhjältarnas barn kommer att hamna i.

– Om alla hamnar i Gryffindor för att det är ”bäst”, eller något annat, säger Li Hjalmarsson.

Hon är nämligen inte riktigt nöjd med den information som lagts till i efterhand, som att den elaka figuren Dolores Umbridge gått i Slytherin till exempel.

– Det är tråkigt att Rowling gång på gång säger att Slytherin inte är onda, men ändå gör så att alla onda hamnar i Slytherin. Jag förstår att det måste finnas två sidor i boken, säger Hjalmarsson.

– Men det vore spännande med lite mer djup.

”Harry Potter and the cursed child” kommer ut på svenska i oktober, med titeln ”Harry Potter och det fördömda barnet”.