Författaren och dramatikern Henning Mankell är mest känd för sin deckarserie med poliskommissarie Kurt Wallander i huvudrollen. Första delen i den 12 böcker långa serien kom 1991. Sedan dess har det producerats både tv-serier och filmer baserade på romanerna.
Sammanlagt omfattar Mankells produktion ett 40-tal romaner och teaterpjäser. Böckerna har sålt i 40 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 språk, vilket gör honom till en av Sveriges mest populära författare.
Cancern tog hans liv
Beskedet om hans död kom vid lunchtid under måndagen från förlaget Leopard. Eva Stenberg, Mankells redaktör under 90-talets Wallander-era, minns en empatisk författare och vän:
– Han var varm, vänfast och sentimental på ett bra sätt. Han var inte någon social person, men även när man hade en gles kontakt kände man sig aldrig bortglömd, det fanns alltid en värme, trots att han var så eftersökt och jagad jämt, säger Eva Stenberg till Kulturnyheterna.
Enligt ett pressmeddelande från Leopard förlag, som Mankell var med och startade år 2001, avled han stilla i Göteborg under natten till måndagen. Cancern som Mankell kämpat mot, vilket han bland annat talat om i SVT:s ”Min sanning”, tog till slut hans liv.
Känd för sitt engagemang
Vid sidan av sitt författarskap var Mankell känd för sitt stora engagemang i sociala och politiska frågor. Redan i ung ålder var han engagerad i den vänsterradikala 68-rörelsen och protesterade mot såväl Vietnamkriget som apartheidregimen i Sydafrika. Senast 2010 greps han av en israelisk insatsstyrka i samband med Palestina-aktionen ”Ship to Gaza”.
Det var också hans politiska engagemang som låg bakom hans beslut att börja skriva deckare, menar Eva Stenberg.
– Han var väldigt bekymrad över mycket i samhällsutvecklingen, och klädde det engagemanget i deckarens form. Politiken genomsyrade hela hans person, så skulle jag sammanfatta det, säger Eva Stenberg.
Även Jan-Erik Pettersson, förlagschef på Ordfront under 90-talet, ser det politiska engagemanget som en nyckel till att förstå Mankells författarskap. ”Mördare utan ansikte”, en av Mankells tidiga deckarklassiker, var en uppgörelse med den ökande rasismen i det tidiga 90-talets Sverige.
– Han ansåg att rasism var en form av brottslighet, så det var därför det blev en deckare. Väl där behövde en polis till detta, och Kurt Wallander klev in i handlingen. Kurt öppnade sedan en dörr för hans skrivande, säger Jan-Erik Pettersson.
– Den centrala frågan för Henning var alltid: Vart är vi på väg med det svenska samhället?
Levde i Moçambique
Hans betydelse för litteratursverige går inte att underskatta, menar Jan-Erik Pettersson.
– Det var han som startade den stora deckarboomen som läsare och förlag har haft så stor glädje av. När han skrev den första Wallander-boken fanns inte mycket till deckargenre i Sverige, han förändrade hela det fältet.
Men Mankell var inte bara Sverigeskildrare, det menar Dan Israel, Mankells förläggare och vän sedan 40 år. Många år i Moçambique gjorde honom till en skarp skildrare av södra Afrika också.
– Han gav oss en annan bild av Afrika än den vi vanligen matas med, han visade de starka och hoppfulla sidorna av Afrika. Han visade på kolonialismens förtryck. Allt hans skrivande hade som en röd tråd att förmedla solidaritet med fattiga och svaga, säger Dan Israel.
Mankell var under många år bosatt i Maputo i Moçambique, där han sedan 1986 var konstnärlig ledare för Teatro Avenida. Förutom hans deckare har han skrivit flera böcker som skildrar livet och kulturen i landet, bland annat Comédia infantil och Sofia-trilogin. 2007 skänkt Mankell och hans hustru Eva Bergman 15 miljoner kronor till SOS Barnbyars arbete i Moçambique.
Från 1986 tillbringade han halva året i Maputo och halva i Sverige.
Henning Mankell blev 67 år gammal.