Den finska författaren Sofi Oksanen hyllades för sin genombrottsroman ”Utrensning”, som kom 2008. Hennes nya bok ”När duvorna försvann” skildrar också Estlands historia.
Kulturnyheterna träffade henne i huvudstaden Tallin, som spelar en central roll i boken.
– Orättvisor är en av de saker som väcker mitt intresse. Missförhållanden gör mig arg. Och Estlands historia är ju full av orättvisor, säger Sofi Oksanen.
Skildrar ockupationen
Författaren, som i onsdags mottog Svenska Akademiens nordiska pris, har ägnat sig åt mycket research när hon skrev boken. Hon har besökt den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB:s gamla högkvarter och det ökanda och i dag övergivna Patareifängelset. ”När duvorna försvann” utspelar sig under 1940-talets tyska ockupation av Estland och 1960-talets sovjetiska dito. I centrum står en man, Edgar Parts, som har författarambitioner. En medlöpare som ägnar högst medvetet ägnar sig åt känslodriven propaganda.
– Edgar Parts försöker grabba tag i läsarnas känslor snarare än att tala till deras förnuft. Det är precis så författare gör och populister likaså. Det är en av propagandans centrala principer, säger Sofi Oksanen.
Folk lämnade biosalongerna
”Utrensing” blev också en film och trots att den är fiktiv har den väckt mycket starka minnen och känslor. Människor har lämnat biosalongerna och Sofi Oksanen har fått kritik – oväntat nog från estniskt håll. 36-åriga Oksanen har fått höra att hon, som både är ung och uppvuxen i Finland, saknar den bittra erfarenheten av kriget och av Sovjets ockupation.
– De som blev kvar här tvingades rent bokstavligt uppleva Sovjettiden. Samtidigt var det en tid som gav upphov till en massa saker, som avund och bitterhet. Man inbillade sig att folk hade det bättre på andra håll, säger Sofi Oksanen.
”Levt mellan två länder”
Många exilförfattare vittnar om att det kanske krävs en blick utifrån för att skildra ett samhälle. Sofi Oksanen instämmer.
– Det faktum att jag levt mellan två länder kanske har gett mig en skarpare blick för saker och ting. Jag tar inget för givet i någotdera land, säger hon.
Reporter i inslaget/foto/klippning: Oskar Anesten