Det är amerikansk efterkrigstid i övre medelklassen. Kvinnor har pärlhalsband och cardigans i pastellfärger. Män har kortklippt hår och kostym.

Laura är ung, oerfaren och ny på college när hon flyttar in på ett elevhem och möter sin rumskamrat Beth, som är äldre och mer världsvan. Förtjusning uppstår och en kärlekshistoria tar form.

Kioskromanen ”En omaka flicka” gavs ut 1957 och kom att bli starten på Beebo Brinker-serien, en nu kultförklarad följetong inom den lesbiska undergroundlitteraturen skrivna av Ann Wendy under pseudonymen Ann Bannon.

”Inte en bok som är på skoj”

– Det är förstulet, det är gulligt. Och ibland lite fräckt också, säger Leo Andrea Nordwall från Lesbisk pocket, den lilla uppstickare i förlagsbranschen som nu ger ut romanen på svenska för första gången.

– Översättningen har varit en stor utmaning. Om du tar engelska från 50-talet och börjar göra om till svenska blir det väldigt lätt buskis, det blir på skoj, det blir ”toppenpinglan”. Men det här är inte en bok som är på skoj, det här är en bok som är på allvar, säger Leo Andrea Nordwall.

Författaren: Helt fantastiskt!

Ann Wendy var en 22-årig hemmafru som just gift sig och skaffat barn med en man när hon skrev ”En omaka flicka”. Efter att hon skickat in sitt manus till förlaget hade hon ingenting att säga till om gällande vare sig grafisk formgivning eller titel. Böckerna gavs ut under pseudonymen Ann Bannon.

Själv framhåller Wendy att hon är både tacksam och glad över att hon fått uppleva hur hennes böcker överlevt ett halvt århundrade.

– Jag tycker det är helt fantastiskt! Det beror nog på att de fångar så mycket av rädslan och osäkerheten inför att komma ut i mitten av 1900-talet – ihållande mänskliga känslor som är nästan lika aktuella och beklämmande idag, som de var då, säger den nu 82-åriga Ann Wendy i mejl till Kulturnyheterna.

Marknadsfördes som mjukporr för män

1957 var sex mellan män förbjudet enligt lag och homosexualitet stämplat som sinnesjukdom. Ändå ingick ”En omaka flicka” i en hel litterär subgenre av lesbiska kioskromaner.

Marknaden hade hittat en sorts kryphål. Lesbiska kärlekshistorier kunde bli hyfsat socialt accepterade när de marknadsfördes som mjukporr till heterosexuella män. Billiga böcker som trycktes på tunt papper och såldes i små kiosker och på bensinmackar.

– På omslagen var det halvklätt, det var bilder i sängkammare, och ofta texter om förbjuden ”kärlek”. Det var ingen stor bokdistribution, det här var böcker som kom ut bakvägen, säger Nordwall.

Vill ta bort mansfokuset

Men Leo Andrea Nordwall från Lesbisk pocket menar att boken egentligen riktar sig till gruppen lesbiska kvinnor – och att den kanske framför allt är skriven för Ann Wendy själv, som senare i livet kom ut som lesbisk.

– Annars hade inte boken blivit en sån klassiker som den är idag, säger hen.

Varför ger ni ut den igen nu?

– I lesbisk kultur är män inte i centrum, vilket de nästan alltid är annars i samhället. Det var bara omslagen som var riktade till män när de här böckerna kom, och därför blir det viktigt att göra om det – och göra det rätt den här gången, säger Leo Andrea Nordwall.