Från början var de tolv, men två har deporterats och flera vågar inte dyka upp vid sammankomsterna utan deltar via mejl.

Dremko Candil från Uruguay är en av dem som kommer regelbundet till kurserna.

– Jag tycker om att skriva. Så när en författare som Jonas ger oss en sådan här möjlighet är det ett bra tillfälle, säger han till Kulturnyheterna.

Det var i mars i år som författaren Jonas Hassen Khemiri, i protest mot polisens till synes godtyckliga jakt på papperslösa inom projektet Reva, skrev ett öppet brev till justitieminister Beatrice Ask.

En månad senare startade han, tillsammans med Farr, Flyktinggruppernas riksråd, en skrivarskola för papperslösa.

Politiskt aktiv i Sudan

Ayman Amin deltar också vid de flesta kurstillfällena. Han berättar att han tidigare var politiskt aktiv i sitt i hemland, det auktoritärt styrda Sudan.

– Jag vill utveckla mitt skrivande för att kunna upplysa människor, både i Sverige och internationellt, om situationen i mitt hemland, säger han.

Han lever i Sverige illegalt och håller sig gömd.

– Jag har varken arbetstillstånd, uppehållstillstånd eller id-kort. Jag bekämpar den blodsbesudlade regeringen i mitt land, samtidigt som jag gömmer mig för de svenska myndigheterna, säger han.

Varför bestämde du dig för att berätta om din situation?

– Jag har starka skäl. Jag slutar inte rapportera om brott mot mänskliga rättigheter i Sudan och genom att skriva kan jag få ut mitt budskap till folket.

Kan skriva utan oro

Dremko Candil är från Uruguay hans pseudonym, han levde tidigare utan papper men kan nu studera svenska, uppgradera sin elektirkerexamen och skriva utan att känna oro, hela tiden.

–  Jag är väldigt introvert och inte så mycket för att prata, så för mig är skrivande ett sätt att ge uttryck åt känslor och upplevelser som jag inte kan uttrycka på annat sätt, säger han.