Artikeln i veckan om Sveriges Radios korrespondentkår – som beskrevs som vit, medelålders ”elitpluton” – fick känslorna att svalla.

I en tråd på Facebook med över hundra inlägg diskuterade korrar, chefer och andra journalister under helgen mångfalden på Sveriges radio. Tonen från flera medarbetare var defensiv.

”För egen del avvisar jag helt kritiken med att Jag har för fan jobbat mig till att bli korre”, skriver utrikesreportern Alice Petrén.

– Det bekymrar mig mycket om folk inte håller med om att detta är ett problem, säger Cecilia Uddén till SVT.

Mångfald i tråden

David Carlqivst, Sveriges Radios korrespondent i Kina lade ut texten om hur svårt det var att avgöra vem som faktiskt skulle kvala in som en mångfaldsanställd.

”Räknas en vit latinamerikan i samma kategori som en med mörkare hy? Och hur mäter man det – gentemot en slags vithetsskala?”

Ekonomikorrespondenten Staffan Sonning gav sig också in i tråden.

”Ge er nu! Ta reda på hur många som har fått företrädesrätt till anställningar de senaste åren med motivet etnisk mångfald...Det pågår ett jätteprojekt. Men måste verkligen alla genast bli utrikeskorrespondenter?”

Begriper inte

Under diskussionen ifrågasattes också om personer med koppling till ett visst land verkligen kan vara opartiska i sitt rapporterande från just det landet. Avgående utrikeschefen Per Eurenius fick kritik i tråden. I intervjun med SVT sa han att de med mångfaldsbakgrund på Ekot inte nått en lika hög nivå när det gäller radiojournalistik som ”elitplutonen”, som han benämde korrespondentgruppen.

”Jag förstår att jag ska skämmas för något, men jag begriper inte riktigt för vad”, startar han sitt långa inlägg och förklarade att han aldrig tänkt på bakgrund eller hudfärg när han rekryterar utrikeskorrespondenter. ”Bara på yrkesmässiga kvalifikationer”.

Ametist Azordegan, programledare, kritiserade kollegorna.

”Det största problemet är att mångfald uppenbarligen (av denna tråd att döma) ses som ett problem snarare än en tillgång. Märkligt. Mycket märkligt”.

”Ont i magen”

Pablo Dalence, en av de få fast anställda på Ekot med invandrarbakgrund, skriver i tråden att han får ”ont i magen av allt jag läser”.

I sitt långa inlägg skriver han bland annat. ”Det låter som det är just vi med mångfaldsbakgrund som inte håller måttet. Om det nu är på det sättet undrar jag vad företagsledningen har för strategi för att vi ska kunna bli lika duktiga som övriga anställda med icke mångfaldsbakgrund?”

Stjärnkorrespondenten Cecila Uddén, som rapporterar från mellanöstern, verkar till sist tröttna på vissa kollegors defiensiva ton i tråden.

”Jag hör till de gammeldags korrar som anser att en korre bör ge sig ut i världen med en ”svensk” ryggsäck, hela tiden tänka på att man rapporterar för en svensk publik. Men vår elitpluton har inte längre någon svensk ryggsäck – eftersom denna elitplutons referensramar i Sverige faktiskt inte är representiva (längre). Är det någon som inte anser att vi bör sträva efter att ändra på det?”, skriver Cecilia Uddén.

I bildrutan ovan finns en skärmdump av Facebook-tråden.