Figaro och Susanna arbetar hos grevparet och de står i begrepp att gifta sig. Men greven försöker lägga hinder i vägen.

I förvecklingskomedin Figaros bröllop av Wolfgang Amadeus Mozart på Norrlandsoperan är framtiden här. Året är 2068 och klimatförändringarnas effekter är tydliga. Pengar har tappat sin betydelse, nu är det tillgång på vatten som ger makt.

”Ospecificerad riking”

Kulturnyheternas operakritiker Camilla Lundberg menar att det här är den Mozartopera som är svårast att bryta loss ur sitt 1700-tal, eftersom den så nära följer sin franska pjäsförlaga.

Speciellt när det kommer till den kåta grevens beteende, som förutsätter en i dag avlägsen klasshierarki.

– Jag har sett två försök som funkat: snuskig direktör och slem knarkbaron. Här är han en ospecificerad riking som kontrollerar vattenförsörjningen. Fast man får hålla till godo med detta som en tankefigur, för det är inget som gestaltas på scen. Mer än med skruvade kostymer, säger Camilla Lundberg.

”Förvaltat med bravur”

– Men detta är ingen kritik, utan mer en randanmärkning, för på det hela taget är det en fin föreställning. Och regissören Linda Mallik har inte gjort våld på texten och översättningen, som ensemblen förvaltar med bravur.

– Det är en invecklad intrig, men de viktigaste relationerna och förvecklingarna är fint frilagda.

”Sångarna på tårna”

– En lika viktig regissör i sammanhanget är dirigenten, Tobias Ringborg som både är på hugget med snabba tempon men ändå förmår att finlira.

Och sångarna?

– Är också på tårna, till en början på bekostnad av finlir och skönsång, men premiärnerverna försvann snabbt och en riktig Mozartkänsla för sång och spel tog över. Carl Ackerfeldt och Kristina Hansson utmärkte sig som utmärkt grevepar, som uppfriskande nog fick sluta i skilsmässa den här gången.

Se recensionen i klippet ovan.