Om du tyckt om tidigare installationer i Bourne-serien kommer du gilla ”Jason Bourne”.

Kort sagt: det är samma film igen. Efter lite olika konstellationer är både originalregissören Paul Greengrass och Matt Damon tillbaka. Den senare gör sin tyste, starke (men ändå sårbare) roll som Bourne, lönnmördaren med dåligt samvete som flyr från CIA och måste biljakta och kampsporta sig genom Europa. Allt medan Tommy Lee Jones (han har spelat samma roll sedan ”Jagad” 1993 så det känns oviktigt att namnge hans karaktär) sitter bakom datorskärmar och gnäller om förbättrade satellitbilder och övervakningskameror.

Den här gången får Bourne viss hjälp av Alicia Vikander, som spelar en av CIA:s mer vänligt inställda agenter med samma sträva stenansikte som föregångare i samma roll gjort tidigare, men hon gör det bra. Liksom Vincent Cassels kalla och effektiva lönnmördare som jagar Bourne på marken.

Bourne kämpar för att pussla ihop nya detaljer från sitt förflutna samtidigt som han måste förhindra CIA:s planerade operation tillsammans med en tech-miljonär från Silicon Valley. De lata manusförfattarna har dock inte orkat hitta på en beskrivning av det sociala medium som ska förvandlas till ett vapen för massövervakning. Men det finns liksom ändå inte tid för det. ”Jason Bourne” är två timmars pur adrenalininjektion utan en andningspaus. Mest hisnande är en lång jaktsekvens vid Syntagmatorget i Aten mitt under brinnande upplopp.

Att kräva mycket mer från en ”Bourne”-film vore egentligen bara dumt.