En av mina favoritsajter på internet upptäckte jag för mer än tio år sedan och är nu ganska omodern. Men den fungerar fortfarande! På Psychostudio kan man gå in och testa att klippa om den legendariska duschscenen i ”Psycho”. Man får alla klippen att använda i den ordning man själv tycker, och kan sen spela upp sin egen version av när Janet Leigh får kniven i sig, höra henne skrika, och låta henne falla ner mot badrumskaklet med döda stirrande ögon. Ackompanjerat av Bernard Herrmans musik. Mycket lärorikt. Och denna övning ger en särskild uppskattning för det faktum att inget blod, inga knivhugg som penetrerar kött, ingen nakenhet alls förekommer i den ändå så skrämmande scenen.

”Hitchcock” är filmen om hur det kan ha gått till när ”Psycho” en av filmhistoriens, ja, portalfilmer, blev till. Den utspelar sig under en tjusig, men ängslig epok i Hollywoodstudiornas historia, i skarven mellan 1950-talet och 1960-talet när tv-mediet hade börjat få stor betydelse. 

Gamle Alfred (Anthony Hopkins) börjar känna sig gammal och stel och trots fantastiska framgångar bakom sig har han svårt att få loss pengar till sin nya film. Filmen som ska bli uppföljaren till North by northwest, den verklighetsbaserade berättelsen som han drömmer och hallucinerar om, om en sexuellt perverterad mördare med ett osunt förhållande till sin mor, ter sig helt enkelt för ekivok, provocerande, våldsam och stötande i ett Hollywood ännu hårt påverkat av censur.

Herre gud, han vill till och med visa en toalett, som spolas, i bild.  

Helen Mirren tar med pondus och stil plats som hans fru, Alma Reville, sedermera känd som kvinnan bakom Hitchcock. (Det kallas hon i gemensamma dotterns biografi.) Alma var Hitchcocks chef från början, och hade en karriär som regiassistent, filmklippare och manusförfattare med ett stort inflytande på hans skapande. Makarna sätter tillsammans alla tillgångar på spel för att genomföra filmen ”Psycho”, när filmbolagen vägrar att backa den. 

Underhållande, utsökta gräl och charmigt gnabb mellan paret återges med storartat skådespeleri och fantastisk tajming. De får tampas med sitt åldrande, sin paranoia och äktenskapliga kärlekstörnar. Filmen verkar bli ett misslyckande, men sen kommer Alma!

Filmen ”Hitchcock” må vara en bagatell, egentligen en romantisk komedi som inte är en så värst intellektuell eller komplicerad skildring av några av filmhistoriens viktigaste stunder, men den är intressant och rolig.

Styrkan är ett underliggande allvar som handlar om kärlekens och konstens faror när kreativa men infantila, stackars människor riskerar att förstöra sina liv. Misslyckandet står för dörren och svek verkar lura bakom varje hörn. Det är både humoristiskt och effektivt ljudsatt med spänningsmusik, som mot förmodan inte blir fånig.

Anthony Hopkins gestaltning av den ensamme Alfred Hitchcock som från utsidan av biosalongens dörrar tjuvlyssnar till premiärpublikens reaktioner under duschscenen i ”Psycho” och med armarna dirigerar ångestskriken och publikens förskräckta tjut med den ljuvaste av sommarvindsnjutningar i ansiktet, är en pärla till scen. Gå och se filmen om skräck och perversion på duken och om kärleken mellan ett par 60-åringar som klarar att rädda varandra. 

Och vem det egentligen var som till slut räddade duschscenen i ”Psycho” kan man fundera över medan man klipper sin egen version.