Regissören Robert Zemeckis gillar filmfilm. Omfångsrikt, äventyrligt, större än livet – från ”Tillbaka till framtiden”-trippeln och ”Forrest Gump” till nu senast fiktionen om den galne fransmannen som gick balansgång mellan World Trade Centers torn.

Och här får vi ett romantiskt drama av den gamla skolan, med kriget som fond och en stråkkvartett med storhetsvansinne.

Även om det har sitt pris i form av avtrubbade nervändar finns det något nostalgiskt tillfredsställande med det stora formatet. Här som en snabbtripp i tidsmaskinen till Humphrey Bogarts och Ingrid Bergmans dagar. Och passande nog möts filmens huvudpersoner i just Casablanca.

Brad Pitt gör en amerikansk agent som i första scenen dimper ner medelst fallskärm i det andra världskrigets Marocko. Han möter den franska motståndskämpen Marianne (Marion Cotillard) och tillsammans utför de ett attentat mot nazisterna, blir kära och flyr till säkerheten i England.

Men kriget följer efter dem, ända in i sängkammaren.

Det är alltid problematiskt med filmer som äskar vårt engagemang inför äkta, STORA, känslor men ändå levererar dem i ett så övertydligt och mallat format att inte ens en pann-skrynkling känns sann. Pitt och Cotillard poserar snarare fram sina roller än agerar.

Möjligen beror min bristande inlevelse till viss del på att jag bara timmen innan visningen av ”Allied” såg det svenska lågbudgetdramat ”Småstad” (premiär 20/1).

I korthet handlar det om en nu vuxen syskonskara som sörjer sin döde far. Det är en banal men fin berättelse om sorg och saknad, och vikten att ta vara på sin tid på jorden. Jag grät som en gris (nåja, alstrade i alla fall en massa tårar) och i det emotionella sammanhanget framstod ”Allied” och dess bombastiska, stjärnströsslade försök att nå in i hjärtat mest av allt krämarmässigt.

Jag tror det var scenen där Marianne ligger och föder på öppen London-gata, samtidigt som tyskens bomber kreverar runt omkring henne, som fick det sentimentala lasset att stjälpa.

Nå, stiligt, påkostat och tekniskt kunnigt är det såklart, som alltid när Zemeckis är inblandad, och mindre filmskadade tittare får säkert valuta för VOD-pengen (jo, vänta tills ni kan strömma ”Allied” till hemmaskärmen), men vill man ha ett stort romantiskt drama i likartade sammanhang kan man lika väl – hellre – se om ”Casablanca”.