”Rust and bone” är en kufisk titel, merpassande vore ”Äta knulla slåss” – det är nämligen det som huvudpersonen Ali ifranske Jaques Audiards senaste drama gör allra helst.

Sämre liv kan man kanske tänka sig, men Alisbegränsade psyke gör honom tyvärr inte helt sympatisk – speciellt inte dåAudiard ger honom en liten känslig och hunsad son, som förgäves försöker få sinpappas uppmärksamhet. Det är ett fult manustrick, till för att höja insatsen,tvinga oss till engagemang.

Och det fungerar.

Pappa och son anländer till den inte allspittoreska delen av fashionabla Antibes, och flyttar där in hos Alis syster ochhennes man. Ali är en småfifflare och diversejobbare utan skrupler som drar inde stora pengarna på att ställa upp i, och oftast vinna, extremt blodigagatufajter.

Av en händelse träffar hanspäckhuggardomptören (!) Stephanie (Marion Cottilard) som dock snart drabbas aven arbetsplatsolycka av brutalare slag som gör att hennes ben blir tumlarmat.Fumliga känslor och instängd ågren transformeras till het passion.

Det kanske låter lite udda. Det är det. Enohelig mix av realism, såpa och romantiskt melodram, långt från det kärva ochnerviga fängelsedramat ”En profet” som 2009 befäste regissören som en av destora samtidsskildrarna.

Men Audiard är en slipad filmmakare som vetvad han gör, han behärskar det perceptionspsykologiska knapptryckandet tillfullo, han hanterar de olika stämningslägena väl – även om det symbolisktladdade slutet känns lite väl tillkämpat. Här tillåts melodramen löpa fritt.

Nå, det välter ändå inte filmen, densvampigare delen av mitt psyke passar till och med på att suga åt sig någradroppar kalkylerad sentimentalitet men dramat hade onekligen mått bättre av enmer konsekvent avrundning.

Större problem har jag med huvudpersonen Ali,han slår sitt barn, han sviker i princip alla, han är så vitt jag kandiagnosticera empatisk störd – vilket visserligen gör honom till ett intressantobjekt men Audiard verkar inte vilja ge honom ett nyanserat subjekt, förutom dåmot det nämnda slutet, men då är det liksom lite sent.

Ali spelas för övrigt av steroidhannen Matthias Schoenaerts som gör enslags uppföljarroll till den han gjorde i belgiska biff-thrillern ”Bullhead”som gick upp i Sverige i våras. Även här är han storartad, så även MarionCottilard som, så vitt jag vet, och hoppas, fortfarande har två ben. Devisuella effekterna är nämligen så välskapta och övertygande att man nästanbörjar tvivla.