– Det blir bara besvikelse, säger Zlatan till sin dotter Anja, när hon ger honom två flygbiljetter till Sarajevo i present.

Scenen inleder filmen ”Min faster i Sarajevo”. Den handlar om Zlatan, som flydde till Sverige från kriget i forna Jugoslavien 1992. Därefter lägger han det livet bakom sig. Vill inte påminnas om det. Men hans dotter Anja vill veta mer om vem fadern är, och han tvingas motvilligt återvända till dagens Bosnien-Hercegovina.

Dotterns nyfikenhet inspirerade

Regissören Goran Kapetanovics nya film är en ömsint roadmovie om en far och en dotter, spelade av Milan Dragišić och Julia Ragnarsson.

Kapetanovic kom själv till Sverige som flykting från kriget i forna Jugoslavien på 90-talet, och filmen bär spår av hans egna erfarenheter.

– I mitt fall, när min dotter var elva, tolv år, så började hon ställa frågor om mig, om mitt så kallade tidigare liv. Om hur det var när jag bodde i ett annat land, säger Goran Kapetanovic.

Dotterns nyfikenhet startade en process i honom. En kreativ process som har slutat i en film.

– Frågan är vilken bild av det gamla landet ska man berätta för sina barn. Vissa väljer att inte berätta någonting. I vissa fall är det någon slags försvarsmekanism för att man vill ta itu med sitt förflutna, och kanske inte berätta för sina barn och belasta dem med ett bagage som de inte behöver ha, säger han.

Flyktingarna minns oaserna

Själv har han inte pratat sitt modersmål med sina döttrar, och det han har valt att berätta om sitt hemland för dem kallar han för sagor. Han har berättat om en idyllisk barndom: fritt strövande grisar, hav och kärlek. Men inte om det som hände därefter. Kriget var för smutsigt.

Goran Kapetanovic drar en parallell till de människor som i dag flyr från Syrien. De kommer antagligen också att försöka minnas ett oasliknande Damaskus, och inte ett massakrerat Homs. Man vill skona sina barn.

Vill låsa in minnena

Filmens Zlatan återvänder till Sarajevo först efter 23 år.

– Ibland är det farligt att återvända till en plats man älskat som har byggt min identitet. Ibland är det kanske bättre att minnena stannar här, säger han och pekar mot sitt eget huvud.

I filmen skapar Zlatans förträngningsförsök och hemlighetsmakeri en distans mellan honom och dottern. Genom resan kommer de närmare varandra, men samtidigt går något förlorat. Det där sagoskimret.

Anförtror främlingar

Goran Kapetanovic säger att han kommer berätta sanningen om kriget för sina döttrar när de blir äldre.

Du har inte berättat så mycket för dina barn om din bakgrund, men nu väljer du att berätta en historia med självbiografisk anknytning, för det svenska folket. Är inte det en motsägelse?

 – Det kan man säga. Men det kanske alltid lättare att berätta för en taxichaufför om sitt liv och sina stora problem än för någon som är väldigt nära, säger Goran Kapetanovic.

Filmen är en del av SFI:s satsning Moving Sweden, och premiärvisas på Göteborgs filmfestival i helgen.