Rapporten visar att människorna som syns i svenska filmer skiljer sig ganska mycket från dem som syns ute i samhället. Åtminstone i fråga om etnicitet, sexuell läggning, funktionsvariationer, ålder och kön. 

 – Det är en överrepresentation av vita män, heterosexuella och vuxna. De som avviker från normen, från de som har makt i samhället, syns inte i den grad de borde synas, säger Alex Rodallec, analytiker på Miklo som tagit fram rapporten åt Svenska Filminstitutet.

I de undersökta filmerna förekom till exempel bara 7 procent som kunde antas ha invandrarbakgrund – en siffra som i verklighetens Sverige är 21,5 procent.

– Majoriteten av de 7 procenten är från filmen Tommy, säger Alex Rodallec.

Icke-vita bad guys

Tommy är ett drama som utspelar sig i Stockholms undre värld, vilket kanske bidrog till att de sju procenten gestaltades på ett enkelspårigt sätt. I många filmer var människor med utländsk bakgrund till synes helt frånvarande.

– De är huvudsakligen kriminella eller bad guys och ofta tydligt icke vita. I många filmer är de helt frånvarande. I Roy Anderssons film dyker de upp i bakgrunden, som städare eller slavar, men de har inga repliker, säger Alex Rodallec.

Undersökningen visar också att endast en procent av alla karaktärer är homo- eller bisexuella (i två av fallen blev de dessutom heterosexuella under filmernas gång), och att transsexuella personer i princip inte förekommer alls.

Ett kommersiellt problem

Hjalmar Palmgren är avdelningschef för filmstöd på Svenska Filminstitutet. Han är inte förvånad över siffrorna, men menar att det ändå är bra att få dem svart på vitt. Nu vill han och Svenska Filminstitutet påverka filmskaparna så att filmerna mer börjar likna det verkliga Sverige.

Varför är det viktigt?

– Ett skäl är att man ska spegla Sverige så som Sverige ser ut. Inte varje enskild film förstås. Men om den samlade bilden är så här så finns det massor av människor som inte känner igen sig. Det är ett kommersiellt problem, för de kommer ju välja bort svensk film, säger Hjalmar Palmgren.

– Det är också ett demokratiskt problem om människor blir osynliggjorda i ett medium med sådan genomslagskraft. En tredjedel av barnen som växer upp nu har en annan etnisk bakgrund än svensk. Om de aldrig får se sig själva i film så är ju det nånting man gör med den generationen.