I våras släppte Svenska filminstitutet (SFI) rapporten ”Svensk films representation av Sverige”. Representation i 30 spelfilmer med premiär förra året undersöktes.
Resultatet visade bland annat att bara sju procent av alla karaktärer kunde antas ha invandrarbakgrund, och att bara en procent av alla karaktärer var homo-, eller bisexuella.
Bakom rapporten står konsultbolaget Miklo. SFI betalade företaget 90.000 kronor för arbetet, men ingen av rapportförfattarna har någon bakgrund inom filmvetenskap.
”Fullständigt absurt”
Det väcker stark kritik i branschen.
Hynek Pallas, filmvetare och filmkritiker, kallar rapporten för ”amatörmässig, inkonsekvent och ofta felaktig”. I två debattartiklar har han riktat kritik mot studiens utförande, och brister i hur rapportförfattarna till exempel kategoriserar karaktärers sexualitet.
– Jag vet hur många filmvetare och kritiker har det, och hur illa eftersatt filmkulturen är i Sverige. Varför ska Svenska filminstitutet då lägga ut det här på ett konsultbolag som inte kan någonting om film när filmvetenskapen finns i samma hus? säger han.
– Det är fullständigt absurt och det skadar filmkulturen. Dessutom i ett känsligt läge där vi ska forma en ny filmpolitik. Budskapet från SFI är ”alla kan film”. Det stämmer inte.
”Vetenskapligt tveksam”
Även Jan Holmberg, i grunden filmvetare och nu vd för stiftelsen Ingmar Bergman, är kritisk till hur rapporten har genomförts.
– Det går att se vilka som är vita, vilka som är kvinnor och så vidare. Det kan man okulärbesiktiga. Men det går knappast att se på en person huruvida han eller hon är homosexuell. Ändå kommer man fram till en siffra, säger han.
Syftet med studien är i grunden bra, tycker Jan Holmberg, men bristerna i resultatet gör inte mödan värd.
– Jag har ingenting emot att man gör den här typen av studier. Det jag vänder mig mot är att det är vetenskapligt tveksamt. Filmvetenskap har funnits som ämne i 45, 50 år i Sverige. Vi bedriver bland den bästa filmforskningen i världen, och så ger man en sådan här studie, som är så komplex, till en konsultfirma.
Ser ingen motsättning
Hjalmar Palmgren, chef för filmstöd på Svenska filminstitutet, kallar kritiken för en irriterande skuggdiskussion.
– Vi valde Miklo för att de är experter på mångfaldsproblematik. De har jobbat mycket med media och andra offentliga instituteter. Vi tycker att det är en bra konsult att jobba med. Vi är inte ute efter att göra en filmvetenskaplig rapport. Vi är ute efter att göra en ganska enkel genomräkning av ett filmår, säger han.
I grunden handlar kritiken av SFI:s rapport om kritik mot att politisera konst, tycker Hjalmar Palmgren.
– Vem som har gjort undersökningen och varför är ganska ointressant. Det är en skuggdiskussion. Jag menar att konsten inte är fri så länge människor utsätts för diskriminering på grund av vilka de är, säger han.
– Jag förstår kritiken ur ett filmvetenskapligt perspektiv men jag ser ingen motsättning i det. Det är väl jättebra om det akademiska systemet också granskar det här.
”Fruktansvärt arrogant”
Hynek Pallas tycker att ett större ansvar måste ligga på SFI för rapportens utförande, trots att det inte är fullgod akademisk studie.
– Det är väldigt lätt att räkna men det är svårt att göra analyser. Jag förstår att varje rapport inte kan vara en avhandlig, men även en studie i det kortare formatet måste hålla ihop från huvud till häl, ge en helhetsbild och förstå det specifika i det kulturuttryck man analyserar, säger han.
För den som studerar film utan att förstå den, riskerar i allra högsta grad att göra fel, tycker Hynek Pallas.
Dessutom handlar det om att ta ansvar för vilka som får lön i svenska filmbranschen.
– Kultur är ekonomi. De som får ett sådant här uppdrag av SFI får både kulturellt och ekonomiskt kapital. Så om SFI vill stödja filmkulturen ger de ett så här viktigt uppdrag till en filmvetare. Då får den personen både ett namn och betalning. Nu lägger man pengar på det här konsultbolaget, säger han.
– Det måste finnas andra som kan film, som kan analysera den som kunskap och konstform. Jag har svårt att se det här hända på andra konstområden. Det är fruktansvärt arrogant.