Det specificeras inte vilken sjukdom som elvaårige Leo lider av, men att håret faller av när han får medicin indikerar cancer. Just den här varianten ger biverkningen att Leo kan lämna sin kropp på sjukhuset och flyga omkring i sin hemstad New York. Vilket i sin tur gör att han kan hjälpa en temporärt rullstolsbunden polis att fånga den skurk som hotar att göra mos av hela Det stora äpplet, om han inte får cirka femtielva miljoner dollar.

Det ligger ett ruvande mörker över metropolen, precis som i den franska filmmakarduons hyllade ”En katt i Paris”. Alain Gagnol och Jean-Loup Felicioli ger oss nu en liten spänningshistoria som ligger några tydliga steg närmare noir-deckaren, än merparten av annan barnfilm brukar gå.

Här möter Dick Tracy Tintin, i tidiga Batmans (Läderlappens) serie-Gotham. Alltså en skönt anakronistisk mix av stilar – naivistisk, fantasifull och bitvis lätt expressionistisk.

Gagnol & Felicioli är såklart medvetna om att det kommer att sitta en hel del medföljande föräldrar i salongen, men till skillnad från många Hollywoodprodukter som låter ironiska skämt fara som giftpilar över barnens huvud, leker duon istället med deckargenrens schabloner.

Roligast är det återkommande skämtet om ärkeskurkens kubistiska ansikte – en lättsamt drift med den postmoderna deckaren som pliktskyldigt brukar leverera en ytlig psykologisk förklaring till förövarens gärningar.

Skurken vill så gärna få vår sympati, men blir hela tiden avbruten när han försöker berätta vilka tragiska händelser som har gett honom det sargade anletet, och indirekt fått in honom på brottets bana.

Det är med andra ord ingen superhemsk eller speciellt malign bov, en gång övermannas han till och med av sina klantiga kumpaners lilla ilskna byracka. Hans intelligenskvot är inte heller på Nobelvinnarnivå, vilket är som sig bör i en tecknad film för barn i tidiga mellanåldern.

Det vore ju trist att låta förutsägbart konservativ men för en fyrbarnsförälder, likt undertecknad, är ”Fantompojken” en välkomnande ö i en störtflod av löpandebandproducerad och hysteriskt skrikande Cartoon Network-drit.

Dessutom… om man skulle lista vilka ämnen som har en självklar närvaro i sinnet hos halvstora småttingar som precis insett världens hotande storhet, skulle nog döden och hjältedåd hamna i topp. ”Fantompojken” jobbar otvunget och humoristiskt med båda två.