Ebada, 3 år. Tvillingarna Faris och Maria, 2 år. Khalid, 8 år. Salma, 2 år. Ibrahim, 6 år. Ziad, 2 år. Bira, 6 år. Samir, 2 år.
Namnen tillhör några av de 513 barn som dog till följd av de israeliska bomber som slog ner över Gaza sommaren 2014. Namnen läses med stort eftertryck över bilder av skakade palestinier som släpar sina sårade mot sjukhus som också slagits sönder av bombmattorna.
Filmaren Bo Harringers budskap är att det bakom varje nyhetssiffra döljer sig människor med namn, hjärtan och hjärnor.
Som filmens huvudroll Henry Ascher säger i en nyckelscen:
– Att ta livet av en människa är att ta livet av ett universum. Det är ofattbart att somliga människor anser sig ha rätt att ta den makten i sin hand.
Hot mot Israel
”Även de döda har ett namn” följer barnläkaren Henry Ascher under sommaren 2011, då svensk-norska Ship To Gaza försöker avsegla från den grekiska hamnen Pireus.
Skeppet Juliano är lastat med sjukvårdsutrustning, skolböcker, fotbollar och cement. Målet är – enligt deltagarna – att bryta den israeliska blockaden av Gaza och visa att den är olaglig. Enligt den israeliska armén är skeppet lastat med kemiska vapen och utgör ett direkt hot mot staten Israel.
I väntan på avgång skildras livet för några av de svenska aktivister på vänsterkanten som deltog. I ett samtal hörs författaren Henning Mankell jämföra Ship to Gaza med kampen mot apartheid i Sydafrika, journalisten Maria-Pia Boëthius går en kurs i icke-våld, författaren Johannes Anyuru skymtar förbi under stormötena. Konstnären Dror Feiler river av ”Här kommer Pippi Långstrump” på sin saxofon.
Engagerad i Palestinafrågan
Men i filmens centrum står Henry Ascher, barnläkare, kommunist, och son till en judisk far vars hela familj avrättades i nazisternas koncentrationsläger. Ascher har en gång gett sitt stöd till Israel, men har ändrat sig och tillhör nu dess mest engagerade kritiker. Det var delvis detta som lockade Bo Harringer att göra filmen.
– Jag ville visa hur Henry med sina judiska rötter engagerar sig så starkt för att Palestinierna ska få fred och att israeler och palestinier ska kunna leva sida vid sida i fred, säger Bo Harringer som filmat, regisserat och skrivit manus.
Huvudperson som skänker hopp
Resan mot Gazaremsan blir en ramberättelse som ger konturer åt filmens huvudperson, som vi får möta i olika miljöer: hemma i vardagsrummet får han en Göran Greider-frisyr av sin dotter, han reser till Vietnam och möter vietnameser som fortfarande lider i sviterna efter USA:s bombningar på 60-talet, han samtalar mjukt med de ensamkommande barn som besöker hans mottagning. Hela tiden med en min som tycks säga: allt ska bli bra.
– Man kan lätt bli deprimerad, men när Henry Ascher berättar om sina erfarenheter av konflikter, att de har en tendens att förändras väldigt snabbt, då får man perspektiv på det hela och ser att det kanske är möjligt att skapa fred i den här konflikthärden, säger Bo Harringer.
Ingen objektiv film
”Även de döda har ett namn” är knappast en film som utger sig för att redovisa sanningen om Ship to Gaza. Perspektivet tillhör huvudpersonen och de svenska Ship To Gaza-deltagarna. Samt filmaren själv.
– Jag tycker det ska vara tydligt var man står själv som filmare. Jag har gjort 25-30 filmer som kan handla om mc-gäng, raggare eller rasistiska ungdomar. Jag vill skildra deras liv utan att sätta mig på dem, säger Bo Harringer.
På söndag avgår ett nytt Ship To Gaza. Det är skeppet Marianne of Göteborg som i Medelhavet kommer ansluta till den fjärde frihetsflottan.