”The Crown”, ”The Halcyon”, ”Indian Summers” – vår hunger efter filmiska ingredienser som Samväldet, andra världskriget, 40-talet, kärlek över etniska gränser, och Winston Churchill (!) verkar konstigt nog vara omättlig.

”A United Kingdom” vill precis som nämnda TV-serier berätta om historiska brittiska skeenden genom några privatpersoners liv. Den största skillnaden är att filmen gör det utan större finess.

Det verklighetsbaserade dramat börjar 1947 och handlar om unga Ruth (i Rosamund Pikes lite för åldrade gestalt) som bor hemma hos sina föräldrar och sin syster (Edith i ”Downton Abbey”), och för en rätt stillastående tillvaro. På en missionärsfest träffar hon den afrikanske prinsen Seretse Khama och livet börjar äntligen få lite framåtrörelse. Problemet är dock att han är svart och hon är vit – och alla de konflikter som man kan tänka sig komma på grund av ett sådant förhållande, dyker också upp. I tydligt redovisande scener. 

Romansen spirar snabbt mellan de tu. Det räcker med handtag, famntag, kyss och klapp och så är de beredda att slänga allt över ända. Parets kärleksaffär må ha varit het i verkligheten, men här är det en pappersprodukt som inte stänker ens en droppe kärlekssaft över publiken. Maken till könlös passion har vi inte sett sedan Anthony Andrews ville hooka med Lady Rowena i ”Ivanhoe”.

Vilket ligger helt i linje med resten av persondramat. Här finns nämligen inga synbara ambitioner att släppa in oss bakom figurernas stiliga fasader.

Regissören Amma Asante dränker alla eventuellt uppdykande känslor i pockande stråkar, och manusförfattande Guy Hibbert serverar sina huvudpersoner det ena moraliska smashläget efter det andra. Seretse och Ruth är nämligen rakt igenom rekorderliga människor som inte försitter en chans att göra, säga och mena det rätta. Deras uppgift här är bara att vara avundsvärda framförare av det historiska förloppet som engagerade en hel värld, eller nåja, halva Samväldet i alla fall.

Och den biten, alltså den politiska och historiska, är i och för sig intressant. Kring det svartvita parets relation snurrar en geopolitisk konflikt som inbegriper såväl brittisk inrikespolitik och sydafrikansk utrikesdito, som gruvdrift och diamantaffärer på nationsnivå.

Seretse var prins av något som hette Bechuanaland, vilket jag i min obildade enfald trodde var ett hittepånamn för en existerande afrikansk stat, men visade sig vara det gamla namnet på det som nu heter Botswana.

Britterna försöker på olika vis sätta käppar i hjulet för Seretses plan att ge sitt rike självstyre bortom engelsmännens klåfingrar, och när triumfen är ett faktum och fyrkantigt elaka aristokrater har fått bita i savanngräset, blir Seretse det unga landets första president.

Ja, alltid lär man sig någonting av sådana här pedagogiska panoramor. Svaret ”Bechuanaland” kan kanske i framtiden ge en ”På spåret”-poäng, men som relationsdrama är ”A United Kingdom” bara snäppet mer engagerande än en wikipedia-sida.