När arkivfilmsdetektiven Göran Hugo Olsson snokar reda på tidigare ovisade rörliga bilder av Andy Warhol som firar semester i lyxiga The Hamptons, är ju succén ett faktum redan från början. Om det dessutom finns länkar till de hoardande kattdamerna Big och Little Edie, kända från dokumentärkultfilmen Grey Gardens, ja, då luktar det helt enkelt promenadseger.

Olsson är alltså regissören som får superstjärnor som Erykah Badu, Harry Belafonte, Angela Davies och Lauryn Hill att snacka i sina filmer, och Danny Glover att producera… (Förutom att vara en begåvad filmskapare med gott renommé måste han vara otroligt bra på att mingla.)

Där Olsson i The Black Power Mix Tape på ett fenomenalt och tillsynes enkelt vis skrev fram historien om medborgarrättsrörelsen och Svarta Pantrarna i 60- och 70-talets USA genom gammalt SVT-material, vänder han nu blicken mot den vita, välmående konstnärsklassen som hängde på den amerikanska östkusten under samma tid.

Historien är egentligen så här: den kände fotografen Peter Beard minns sommaren 1972 då han hängde med Jackie Kennedys syrra Lee Radziwill i ett sjysst strandhus. Andy Warhol var där också, och Truman Capote ibland. Och så bestämde sig Lee och Peter att göra en film om Lees faster och kusin. Big och Little Edie i Grey Gardens. Filmen blev aldrig klar, tre år senare gjorde bröderna Maysles den numer kultförklarade filmen om kvinnorna.

Här finns alltså rörliga bilder på Andy Warhol i lustig solhatt och det är förstås kul. Men det är inte heller mycket mer än ”kul”. Intressantare är då förstås den något fördjupade bilden av Big och Little Edie, där mamma Edie mer framstår som narcissistisk häxa än excentrisk kattdam som tycker det är onödigt att städa. Och hur Little Edie mer klarsynt luftar sitt missnöje med sin livssituation. En gång en ung, smart och vacker Harvardstudent, sedan instängd i huset för att agera sällskapsdam åt sin tokiga mamma.

Men, allt som rör Grey Gardens blir inte intressant. Mor och dotters gnabb och bråk blir tjatigt i längden särskilt när historiens absoluta smärtpunkt bara swishar förbi. I en scen tjafsar de två kort om att dottern inte borde ha ”gjort incest med sin farbror”. Visst, det finns bara en viss mängd material och Edie och Edie är döda båda två, det går inte att söka upp dem igen för att ställa fler frågor. Men då Lee Radziwill fortfarande lever och intervjuas i filmen, skulle man gärna ha någon fråga om det där. Det är nämligen hennes kvinnotjusande pappa de pratar om, och Jackie Kennedys.

Den sommaren lämnar mig med en oförlöst känsla. Som att den aldrig kommer igång, inte hittar fram till vad den ska handla om. Vad fyller egentligen Warhol och Capote för funktioner? Jag misstänker att de bara är med för att de är superkändisar. För fans är det förstås guld att få se nya bilder av semesterfirande idoler på 70-talet, men för filmen gör de föga nytta. Stjärnorna skymmer sikten för det mörker som hade varit riktigt intressant.