”Beauty är det nya fashion”, läste jag i en intervju med en trendspanare för några månader sen. Jag skrattade givetvis rått åt det absurda konstaterandet. Det är alltså modernt att vara snygg, what else is new? Men efter att ha sett Amy Schumer i den romantiska komedin ”I feel pretty” måste jag ge trendgurun rätt. Filmen är en 80-talsdoftande förvandlingsrulle med sminkindustrin som en självklar fond, där humorstjärnan Schumer jobbar med, och drömmer om, skönhetsprodukter. Kan allt om mineralpuder och highlighters och hatar sitt eget utseende.

Beauty är nämligen inte bara det nya fashion, det är det nya everything. Till och med den nya feminismen om man ska ge sig på att tolka budskapet i romkom-veteranerna Abby Kohns och Marc Silversteins film om hur ”fula” och ”tjocka” Renee trillar av spinningcykeln och slår i skallen så hårt att hon tror att hon blivit snygg. Med ens öppnas alla dörrar som Renees kassa självförtroende hållit stängda: hon skaffar nytt jobb på sminkföretagets luxuösa huvudkontor, gör dunderkarriär och träffar till och med en trevlig kille. Allt för att hon tror att hon är snygg.

De poänger som plockas på det absurda i att normalviktiga Renee skulle vara vrålsnygg är så cyniska att man baxnar. En tjej med lite daller på magen som älskar sin egen spegelbild? Tanken är tydligen så galen att det anses vara comedy gold.

Som tur är går det faktiskt att glömma bort själva budskapet i den här kvasifeministiska sörjan, eftersom det finns annat fenomenalt humormaterial. Tack vare Kohn och Silversteins kärlek till romkom-genren (de begår regidebut här, men har skrivit manus till många fnissiga mysrullar), den alltid vältajmade och extremt roliga Amy Schumer och den stora överraskningen Michelle Williams som kliver fram som ett humorproffs, så ser jag ändå I feel pretty med viss behållning.

Det är som att prata med en trevlig och sympatisk person som visar sig ha politiska åsikter på tvärs mot ens egna. Förvirrande, men det går inte att låta bli att ha kul i stunden.

De indiskreta blinkningarna till 80-talskomedier (Renee tittar till och med på klassikern Big) är en självsäker och härlig hyllning till den slumrande switcheroo-genren. Men Kohn och Silverstein skruvar lite på originalreceptet. De låter kärleksföremålet Ethan (Scovel) vara en komplex och intressant filur, de struntar i att göra en ”snygg-stygg” casanova av den snubbe som enligt genrens alla regler borde vara det, och de undviker att skapa en iskall bitch av Michelle Williams absurda sminkdrottning och företagsledare. Dessutom har de givit Renee två oneurotiska och rörande knäppa bästisar.

I feel pretty har givetvis en grand finale med både insikter och tårar. Det är en enda kletig röra av systerskap, filmkyssar, kritik av skönhetsnormer samt den… eh... oerhört viktiga feministiska frågan att göra smink som alla har råd med. Budskapet levereras med emfas i ett brandtal men är ändå otroligt oklart. Jag tror att det är något i stil med att alla duger som de är, men att beauty ändå är jätteviktigt.

Jag har ett tydligare budskap: se gärna den här filmen, men analysera den för guds skull inte.