Musikern Nathan Larson, komedigurun Judd Apatow (producent) och gamle popkulturnörden Nick Hornby (litterär förlaga). Stora namn har samlats för att berätta en liten historia om musik, idolskap och kärlek i en pittoresk brittisk by där tiden verkar ha stått stilla sedan romkomen fortfarande var en genre med substans.

Annie lever i ett tryggt men småtrist samboskap med Duncan (Chris O’Dowd, från bl a Girls), vars största hobby, existensberättigande!, är hans obändiga kärlek till den mytiske singer-song-writern Tucker Crowe (spelad med raspig inlevelse av Ethan Hawke).

Artisten har inte producerat något på decennier men det hindrar inte Duncan och hans medelåldriga kompisar att ägna stor del av sin fritid åt hans arv. Tvärtom triggar det en uppsjö olika knasteorier om var Tucker Crowe kan tänkas hålla på med nu, allt publicerat på den webbsida som Duncan driver.

Annie (Rosie Byrne) är av förståeliga skäl trött på Duncans besatthet (det är svårare att förstå att de fortfarande är ihop, men okej, omaka par är ju en grundbult i genren) och när hon av en händelse råkar få kontakt med Tucker Crowe får hennes relation med Duncan ett nytt komplext lager.

Dialogen är lite för spirituell för sitt eget bästa (vore alla inblandade så kvicka och smarta som de är här, skulle de knappast ha fastnat i det grå liv som filmen hävdar att de har gjort) och publikfrieriet är ohämmat – men helt pjåkigt är detta ändå inte. För även om helheten bakom sin ytliga sälta är rätt jolmig gör några snitsiga delar gör i alla fall spatserturen mot det givna slutet trevligt tillbakalutad.

Som exempelvis en diskussion om en upphovsmakares eventuella rätt till tolkning av det egna verket, eller som Duncan uttrycker det när Tucker Crowe dissar den egna plattan som Duncan håller som en klassiker: Konsten tillhör konstnären lika mycket som vattnet tillhör rörmokaren.

Eller som en liten scenpärla (som utspelar sig innan Duncan fått sina drömmar krossade): Duncan visar sitt specialinredda Tucker Crowe-rum för en icke-invigd kvinna, som tittar runt på alla bilderna på musikern och utbrister:

”Vad snygg han är!”

”Tack”, säger Duncan.

Gulligt.