Filmatiseringen av den framgångsrika författarduon Anders Roslund och Börge Hellströms bästsäljare Tre sekunder heter på hollywoodska The Informer, men kunde likväl ha fått titeln Lost in translation. Det är nämligen inte mycket som överlevt när romanen tagit trippen över Atlanten. Ja, i princip bara efternamnet på kommissarie Grens (rapparen/aktören Common) som i denna version är en ung, biffig machoman med möjligt Mr T-komplex. Alltså inte i närheten av Roslund & Hellströms sävlige, åldrade Sjöwall-Wahlöö-typ vars största last i livet är hans oförklarliga vurm för Siv Malmqvist-låtar.

Svensk är dock huvudrollsinnehavaren Joel Kinnaman, som gör en inte helt oäven insats som före detta brottslingen Koslov som numera jobbar under-cover för FBI. Koslov har infiltrerat en polsk maffiaorganisation, som styr stora delar av New Yorks knarkkommers, men när en insats går fel, och en polis mördas, hamnar Koslov mellan en klippa och ett hårt ställe. Närmare bestämt i ett högsäkerhetsfängelse där han först jobbar för både FBI och den polska maffian men sedan måste kämpa för sitt liv.

Nå, när Hollywood sätter klorna i europeiskt gods får man räkna med lite friktion men här är det inte mycket som fungerar. Intrigen är inte bara komprimerad, så är det ju alltid när bok blir film, snarare kalhuggen. Berättelsen flåsar fram på väl upptrampade stigar och romanens intrikata intrigväv blir till rumphuggen action. Det är förutsägbar och i grunden icke-trovärdig, alltså även inom den interna logikens ram.

Det är lite krimthriller, lite fängelsefilm och framförallt mycket machosnyftande – alltså den värsta sortens sentimentalitet som sänkt många goda actionintentioner (från Snabba Cash till nästan allt med Ryan Gosling). Ni vet den där tyste men starke hjälten, med en bekymmersrynka i pannan, vars tårdrypande kärlek till en (passiv) kvinna och/eller barn ska få oss att förstå vilken reko kille som göms under den brutala fasaden. Känns minst sagt daterat.

Även Roslunds & Hellströms förlagor lider så smått av samma åkomma, men där är den lättare att förlåta då resten av bygget är stabilt och framförallt nagelbitande spännande.

Nä, kommissarie Grens och hans anhang är värda ett bättre öde. Kanske kommer upprättelsen redan nästa år i TV-serie-adaptionen av Roslund & Hellströms traffickingthriller Box 21. Mycket talar för det, inte minst det faktum att Anders Roslund själv står för manus, och att det är Mani Masserat som regisserar – han som debuterade med fina Ciao Bella och nyligen gjorde sevärd fiktion av deckarkollegan Arne Dahls romaner.