För 16 år sedan gjorde regissören Kjell Sundvall och manusförfattaren Monica Rolfner succé med komedin ”Tomten är far till alla barnen” – en lagom svartsynt fajt mellan närstående som la en radda relationer i ruiner.

Nu är tanken att publiken ska strömma till en liknande historia, som utspelar sig under en helg där släkten har samlats för att fira bröllop.

Peter Magnusson och Magdalena in de Betou gör tvåbarnsföräldrarna Micke och Isabella som är på väg att separera men har bestämt sig för att hålla fasaden uppe under festligheterna. Och det visar sig inte helt överraskande att de inte är ensamma om den saken.

Sundvall jobbar som alltid med igenkänningshumor med basen placerad i Svenssonliv och kärnfamilj, och svårigheten att leva upp till den inrutade tillvarons förväntningar. Förra gången var det julfest, nu bröllop, annars är det mesta sig likt, från ensemblen till tydlig förkärlek för folklig sprit- och sexhumor.

Men så riktar sig inte ”I nöd eller lust” till surdegseliten på Södermalm, den vill istället locka ”verklighetens folk” som betalar smärre förmögenheter för att bussas till storstaden för att se samma skådespelare som här, smälla i dörrar på en teaterscen.

Här kommer de billigare undan.

Detta är kort sagt en fars. De många rollfigurerna är följaktligen för tunt skissade för att man ska bry sig om deras livsöden. De existerar där och då; dör så fort ljuset tänds i salongen.

Intrigen är också i princip försumbar, förutom då berättarbågen där det i början skilsmässomässiga paret helt väntat förenas i slutet (okej, det var en spoiler men kom igen, det förstår man under förtexterna).

Istället är det högljudd situationshumor som underhåller – kanske inte på toppnivå men den är tillräckligt stabilt levererad av vår privatteaterelit att det aldrig blir tråkigt. Förutsägbart, visst, inte speciellt vasst, men i alla fall inte tråkigt.

Saker brinner, den civiliserade fernissan krackelerar och alla börjar skrika könsord till varandra. Och jaga varandra med bil.

Bäst är Johan Ulvesons hunsade överklassman som på slutet släpper ut sitt, under ett helt äktenskap buteljerat, missnöje, och löper fullständig amok. Och det är ju alltid kul att se den svenska halsstarrighetens mästare spela ut.

Efter julångest och bröllopskaos ska duon Sundvall/Rolfner framöver ge oss sin version av en annan social ritual: begravningen – förhoppningsvis levererad med mindre bokstäver och större finess.