Det mest flagranta exemplet på det senare är förstås Melancholia-presskonferensen i Cannes 2011 när von Trier snurrade till det rejält i ett mystiskt resonemang om Nazityskland. ”Jag är nazist” och ”Jag förstår Hitler”, sa han bland annat. Vilket ledde till att han bannlystes från filmfestivalen i Cannes i ett par år.
LÄS MER: Von Trier välkommen till Cannes igen
Lars von Triers senaste film var mastodont-mästerverket Nymphomaniac med Charlotte Gainsbourg i huvudrollen som den masochistiska nymfomanen Joe. Den fem och en halv timme långa filmen (bioversionen var – med regissörens godkännande, dock ej gillande – nedklippt till fyra timmar) var den avslutande delen i depressionstrilogin.
Enfant terrible
Kulturnyheternas Fredrik Sahlin – ett känt fan av dansk films främsta enfant terrible – hyllade filmen när den kom 2014. Han gav den en femma i betyg och skrev att den danska provokatören är i paritet med mästare som Ingmar Bergman och Akira Kurosawa.
Och det är många kritiker och cineaster som håller Lars von Trier lika högt som Bergman och andra framstående filmskapare. Men det finns också de som inte står ut med hans filmer.
Ett exempel på det senare var i Cannes 2009, som von Trier besökte med ”Antichrist”, vars handling, enligt regissören själv baseras på de mardrömmar om sex och religion han haft under sin egen depressionssjukdom. Scenen där Charlotte Gainsbourg med sax utför en självförvållad könsstympning, blev för mycket för en reporter som krävde att filmskaparen skulle förklara hur han kunde göra en sådan här film.
”Jag tror inte att jag behöver rättfärdiga...” hann von Trier säga innan journalisten skrikande avbröt honom:
”Yes you do, YES YOU DO!”
Filmer om mänskligt mörker
Lars von Triers filmer berör ofta problematiska och mörka teman. Han blandar gärna det filosofiska och existentiella med det politiska och sociala. Genom åren har han också arbetat med tematiserade trilogier.
Hans första långfilm var ”Förbrytelsens element” 1984. Tillsammans med ”Epidemic” och ”Europa” utgör den hans Europatrilogi.
Han har även gjort Guldhjärta-trilogin (”Breaking the waves”, ”Idioterna” och ”Dancer in the dark”) och två av tre filmer i USA-trilogin (”Dogville” och ”Manderlay”. Den tredje filmen, ”Washington”, är ännu inte påbörjad).
Om de flesta av von Triers filmer lämnar en med en känsla av obehag inför... mänskligheten, är hans 90-tals tv-serie ”Riket” av mer komisk karaktär. Även om det inte finns särskilt mycket hopp där heller, så är det förmedlat med en större dos svart humor än i de flesta av långfilmerna.
Med sina senaste tre filmer, den så kallade Depressionstrilogin, har von Trier iscensatt och gestaltat sitt egna inre liv under en lång depressiv period. Där ingår filmerna ”Antichrist”, ”Melancholia” och senaste ”Nymphomaniac”. Samtliga filmer berör ämnena sorg, våld och depression.
Svart humor och mycket dramatik
I sina senaste filmer arbetar Lars von Trier med en bred variation av form och teknik (långt ifrån den dogma-estetik han var med och skapade på 90-talet). Lägg till det hans svarta humor och en total oräddhet för att smälla på med det vackra och dramatiska i såväl foto, som skådespeleri och musik (som exempelvis i ”Melancholia” där han valde Richard Wagners ouvertyr till Tristan och Isolde som tema). Allt för att komma närmare det som skaver i det mänskliga. De förlamande känslorna och de provocerande frågorna.
I en intervju med Stina Dabrowski, 2005, berättade Lars von Trier att han ser sig själv som djävulens advokat, som ställer obehagliga frågor om det som är vedertaget.
– Det blev jag mycket tidigt eftersom jag kommer från ett kulturradikalt hem där ens åsikter var oerhört bestämda, förklarade han då.
Mord blir konst i nya filmen
Mycket litet är än så länge känt om det nya projektet ”The house that Jack built”. Klart är dock att Lars von Trier på nytt dyker ner i det mänskliga mörkret. Filmen ska utspela sig i USA under 70-talet och följa Jack, en högintelligent man som utvecklas till seriemördare. Filmen ska inte utgå ifrån offrens synvinkel eller polisen som försöker lösa morden. Istället får tittaren följa med genom Jacks ögon när han försöker skapa konst genom mord.
Produktionsbolaget beskriver filmen som en mörk och ondskefull historia, presenterad genom en filosofisk och stundtals komisk berättelse.
Spelas in i Bengtsfors
Under våren kommer dalslänningarna att få sitta på filminspelningens första parkett. Det innebär en chans att få se skådespelare som Matt Dillon (”Crash”, ”Den där Mary”) och Riley Keough (”American Honey”, ”Mad Max: Fury Road”) vandra omkring runt husknuten. Filmen ska nämligen spelas in i Bengtsfors. Inspelningen börjar nu i mars och drar sen vidare till Trollhättan och Köpenhamn.
Filmen beräknas ha premiär 2018.