De växte upp i ett höghus på Manhattan i New York, med ett pulserande Lower East Side utanför fönstret. Men under fjorton års tid kom de bara utanför lägenhetsdörren någon enstaka eller ett par gånger om året. Ett år skedde det aldrig.

– Vår pappa sa att vi inte fick gå ut eller interagera med andra människor för att världen var en farlig plats, det var bättre att stanna hemma för oss själva, berättar Mukunda Angulo som är på besök i Stockholm för att visa dokumentären om honom och syskonen.

De sex bröderna, deras syster med en funktionsnedsättning och deras mamma hölls alla inlåsta av pappan. De levde avskärmade från omvärlden och till och med från grannarna, av den lön som mamman fick för att undervisa sina barn i hemmet.

Film som tillflykt

Brödernas enda tillflykt blev de tusentals dvd-filmer som pappan försåg dem med. Och snart räckte det inte bara med att se filmerna – de började skriva ner hela manus, tillverka dräkter och spela in filmerna på nytt med sig själva som skådespelare. Det var också från film som Mukunda Angulo fick modet att rymma en dag när pappan var ute.

– Batman-trilogin om The Dark Night har en helt egen värld i filmerna. Det fick mig att vilja utforska vad det är för värld där ute. Jag tog på mig en Michael Myers-mask (mördaren i Alla helgons blodiga natt, reds. anm.) så att ingen skulle känna igen mig, framför allt inte min pappa. Men jag åkte fast, eftersom det inte är normalt att springa runt med en mask i New York mitt i vintern, säger Mukunda Angulo.

Han fördes till ett mentalsjukhus men fick gå efter en vecka. Och när han väl fått sin första kontakt med samhället, och bröderna samtidigt började bli äldre, tappade pappan sitt grepp om familjen.

Några bor kvar

Sedan några år tillbaka klarar sig syskonen själva – även om några av dem bor kvar i lägenheten med föräldrarna, som fortfarande är gifta. Att anpassa sig till verkligheten har tagit sin tid, och till en början förlitade de sig på filmer för att hantera vardagliga situationer.

– De var som riktlinjer för livet utanför. Man vet inte vad man ska förvänta sig så vi tänkte alltid: Hur gör de i filmerna? De går till mataffären, de börjar prata med folk och de får nya vänner. I ”The lost boys” till exempel, hänger de på en typ av cirkus. Så vi åkte till Coney Island, och gjorde som de.

Hans bror Eddie Angulo fyller i:

– Livet är mycket långsammare än på film där det är redigerat. Det är pinsamma pauser, det är annorlunda. Du kan avbryta mig nu under intervjun till exempel, det hade inte funnits i ett filmmanus.

Hoppas på business

När bröderna gick på stan utklädda som karaktärerna i ”The reservoir dogs” fick dokumentärfilmaren Crystal Moselle syn på dem. Och mycket tack vare deras filmintresse lyckades hon vinna deras förtroende. Fem år senare visas nu dokumentären ”The Wolfpack” på filmfestivaler världen över. Och bröderna själva hoppas på större business, gärna inom film om Mukunda Angulo får välja.

– Vi har redan lärt oss de sociala bitarna, hur man får ett jobb och fortsätter därifrån. Nu vill vi åt ”the big fish”. Oj, det var visst en filmreferens från Gudfadern. Vi vill ha större och viktigare jobb!