Så här efter midsommar, när biorepertoaren ger sig in i den värsta remake- och uppföljarsäsongen brukar man lugnt kunna stänga av hjärnan, för omstart i augusti. Men så ibland, glimmar det till därinne i blockbustermörkret.

I år heter pärlan ”Life in a Fishbowl” – ett isländskt ensembledrama med tre huvudpersoner vars friktionsfulla liv snuddar vid, och påverkar, varandra i ett Reykjavik strax före den ekonomiska krisen.

Det handlar om den sargade Móri, förut hyllad poet, nu hängiven alkoholist; den unga ensamma mamman Eik som extraknäcker som prostituerad, och den före detta fotbollsstjärnan Sölvi, som blir fartblind när han inleder sin nya karriär i en rovkapitalistisk finansvärld, som några år senare kommer tvinga ner hela landet på knä.

Det är personer som alla har ett tungt bagage, eller håller på att skaffa sig ett. Dåtid och samtid sammanflätas, genom dels deras backstorys, dels via ett sensibelt klipparbete som i brist på bättre ord skulle kunna kallas associativt.

Det är överhuvudtaget ett smått mästerligt berättande av regissör och manusförfattaren Baldvin Z (kort för Zophoníasson) som lägger ut subtila planteringar som håller hjärnan igång, skapar nyfikenhet, och senare blommar ut med full kraft. Baxar berättelsen åt ett nytt håll.

Detta utan att konstruktionen någon gång blir synlig, man är som åskådare fullt upptagen med att kippa efter andan i den sjö av smärta som denna egentliga väldigt stillsamma berättelse badar i. 

Trots de olika ovan nämnda premisserna handlar det i grunden om tre svikna små flickor. Om ansvar, bristande sådant

och konsekvenserna där utav. I ett samhälleligt men framförallt personligt perspektiv. En allegori över den annalkande krisen, om man så vill, men nej förresten, det är en onödig omväg – främst är detta ett svidande drama som sitter kvar länge i kroppen efter visning.

Störst intresse har filmskaparna, och i förlängningen då även vi, för Eik. Det är hennes drama som förenar och binder samman, och hon spelas med full duknärvaro av den för mig tidigare okända Hera Hilmer. Hon fick helt välförtjänt en Edda för sin insats vid årets isländska filmgala.

Det var hon för övrigt inte ensam om. Faktum är att ”Life in a Fishbowl” gjorde rent hus vid den nationella filmfesten, där den kammade hem hela tolv Eddor. Vilket är föga överraskande.