Att som den säljande sloganen kalla detta för en spansk ”True Detective” är allt att ta i. Rejält. Få nutida fiktioner kan mäta sig med den första säsongen av den där svart skimrande TV-serien, men okej, det finns ytliga likheter.

Även här handlar det om två hårda snutar som utreder brutala mord på unga kvinnor på inavlad landsbygd, men det var ju å andra sidan knappast ”True Detective” som uppfann fenomen som omaka polispar och seriemördare.

Det här är en sakta skridande historia skildrad i ett sepiatonat, suggestivt foto som bryter upp mördarjakten med stämningsfulla panoramor över den vildvuxna, vattensanka naturen. De inledande scenerna suger tag med vackra, udda flygbilder över ett landskap med ett komplext, vindlande flodsystem – som med bara lite fantasi ser ut som en blottlagd hjärna i ett gigantiskt provglas.

Långt bak i ljudbilden kan man ana ett kvinnoskrik, som övergår i fågelskrän.

Efter ett tag beamar vi ned i en liten isolerad by nära solkusten (men ändå mycket långt från turisternas grisfester) dit de två Madrid-poliserna kommer för att undersöka två flickors försvinnande. Ingen säger sig veta något, men alla agerar som de sitter inne på vital information. Inte heller det är ju något att överraskas av i ett sånt här genredrama men tillknäppheten har även andra skäl än allmän ogästvänlighet. Regissören Alberto Rodríguez med anhang vill nämligen inte bara ge oss en who-dunnit; lika mycket spänning hämtar de från filmens politiskt turbulenta samtid.

”Marshland” utspelar sig 1980, bara några år efter Francos fall, och det sargade spanska samhälle håller på att ömsa skinn, från diktatur till nybakad, skakig demokrati. Den korruption och paranoia som odlats under decennier av maktmissbruk försvinner inte i ett kastanjettknäpp, speciellt inte i den lilla byn där poliserna möts av Franco-ikoner och nazist-parafernalia.

Ju längre in i historien vi kommer, desto tydligare blir det att det rör sig om mer än ”bara” två tjejers försvinnande, att rättsrötan har spritt sig i landskapets fundament.

De två huvudpersonerna är genreriktigt av olika generation och övertygelse. Den äldre av dem jobbade tidigare för Francos skräckregim, den yngre representerar den nya tiden, vill göra upp med historien. I ett sidospår utreder den sistnämde sin kollegas dåtida dåd, vilket leder fram till ett öppet slut på en annars rätt sluten historia.

”Marshland” har alltså en politisk, allegorisk kvalitet som gör den mer intressant än många genrekollegor, men som sagt, i närheten av ”True Detective” kommer den aldrig.