En polsk hantverkare dyker dock upp och rubbar de erotiska cirklarna. Och sedan går det åt pipan.

I dubbel bemärkelse.

Den usla, gravt slitna 80-talstiteln skulle möjligen kunna vara ett tecken på att ”Mörkt vatten” är en parodi. Det finns faktiskt en hel del som tyder på det: klyschorna som används som om de aldrig förut sett dukens ljus, klaffmissarna, den styltiga dialogen och de plumpa sexscenerna som ekar av 90-talets erotiska thrillers.

Ja, biljettpengen inkluderar till och med en liten kanin som snart tillreds utefter ”Farlig förbindelse”-recept.

Men icke, det är bara ett välvilligt tolkningsförsök av en förhoppningsfull recensent som ändå såg en viss ironisk touch i aktören Rafael Edholms förra regiäventyr ”Babas bilar”. Nej, ”Mörkt vatten” är tyvärr inte begåvad med självinsikt eller metatanke (möjligen med undantag för den där kaninen), snarare är Edholms thrillerförsök ett bevis på hur illa det kan gå om man tar sig an en genre som om den aldrig tidigare hade besökts.

Filmmediet må vara ungt men absolut inte historielöst, och vill man skapa en sevärd genrefilm måste man som regissör förhålla sig åtminstone någorlunda kreativt till det faktumet.

Det gör tyvärr inte Rafael Edholm med stab. De plagierar, slarvar, tar berättartekniska genvägar och tvingar sålunda på publiken en sekunda vara.