Långfilmsdebuterande regissören BarnabySouthcombe må ha ett namn värdigt ett mordoffer i mysiga Midsomer, men detEngland, framförallt London, som han och teamet framkallar är en annat än detvi brukar möta. Här är det kallt, grått, kantigt och kargt. Människor är öar,endast tillfälliga bräckliga broar överbryggar ensamheten och små snedsteg fårpermanenta och ödesdigra konsekvenser.

Barnaby Southcombe har dessutom en mycket kändskådespelande mor i Charlotte Rampling, som här kliver in och stagar uppavkommans adaption av en bästsäljande kriminalroman.

Ramplings patenterade isdrottning-personaförstärker den påtagliga och tydligt eftersökta noir-stämningen, och närdessutom en extra tilltufsad Gabriel Byrne (”In Treatment”) dyker upp somkommissarie i jakt på en kvinnlig mördare vet man att man är i trygga händer. Ialla fall rent skådespelarmässigt.

Men inte ens två välpresterande aktörer medintegritet tatuerat i pannan, och en effektfull twist mot slutet, kan dölja detfaktum att ”Jag Anna” mest framstår som en tämligen rank konstruktion än ettfullödigt thrillerdrama; en lite vilsen utflykt i det existentiella landskapetav en regissör som hittills gjort karriär som förvaltare av jordnära brittiska TV-serier.

Kort sagt: mycket stämning, lite substans.

Rampling-fans som ändå känner sig hugade kangott vänta till dvd- eller VOD-premiär. På bio faller ”Jag Anna” tveklöst inunder kategorin ”Onödiga filmer”.