”Jag får snart lust att purgea mig själv”, viskar mitt sällskap halvvägs in i filmen. Jag förstår vad han menar. Det här är tredje delen i en filmserie som kom från ingenstans och vägrar försvinna. Det betyder ännu mer spekulativt våld, oinspirerade oneliners (”Good night blue cheese!”) och pseudo-politisk sensmoral.

För er som inte är bekanta med konceptet: I ett dystopiskt framtids-USA har en sociopatisk elit infört en årlig ”Purge”. En tradition där alla brott – inklusive mord – är lagliga under 12 timmar. Den nya högtiden säljs populistiskt in som ett sätt för folket att ”rena sig” från sina våldsamma tendenser men bygger mest på att de som sitter vid makten ska rensa bort samhällets fattigaste. Den här gången är det som av en händelse valår. Charlie Roan, en kvinnlig senator som fått sin egen familj mördad under ”purgenight” har siktet på Vita huset och börjar få med sig opinionen. ”Är mord vår nya religion?” undrar hon i en politisk debatt mot superskurken från ”den nya unionens fäder” som försöker lönnmörda henne när den blodiga kvällen väl kommer.

Utöver den klumpiga allegorin över USA:s vapenkultur, religiös fundamentalism och korrupta politiska system förväntas vi bry oss om den stackars butiksägaren Joe. Han vill bara sköta sin affär men attackeras av sexiga psyko-tonårstjejer som vill hämnas för att han tog fast dem för snatteri. Vi möter också en anti-purge-aktivist som byggt upp ett helt underjordiskt nätverk men är med i typ två minuter. Och så förstås senator Roans livvakt Leo Barnes, som av oklar anledning aldrig plockar upp ett tyngre vapen än sin 9 mm-pistol. Trots att han måste slåss mot mordiska medborgargarden i clownmasker och miliser med alla tänkbara nazisttatueringar och tygmärken som ryms på en mänsklig kropp.

Det är enkelt, men ganska roligt att håna den här filmen. Den är liksom perfekt dålig, utan att bli tråkig eller självmedveten (lex ”Sharknado”). Tyvärr faller allt mot slutet när den tunna storyn kokar över under en blodbad i en kyrka och skådespelarna ser ut att lida mer av att leverera sina dassiga repliker än av sina nya köttsår.