Polislivet suger. Hur många filmer om det klarar vi av? En till, tydligen.

Tredjesäsongen av tv-serien ”The Wire” fokuserade på byråkratin inom polisen, hur denföder korruption och lät de största fiskarna slippa undan. Cheferna har samma funktion som säljare ochriktar sig till politiker som i sin tur jobbar på en marknad där missbrukare dömstill åratal i fängelse och producerar tillväxt till privatägda anstalter.

”End of watch” urholkar hjältemyten kringpolisyrket på ett mer chockterapeutiskt sätt. Brian och Mike jobbar i botten avpolisväsendets näringskedja. Cheferna är som vanligt idioter, kollegorna mobbarvarandra och en dag utan våld hör till undantagen.

Procentuellt stöter inte patrullerande poliseri USA på langare, människosmugglare och psykopater som låser in sina barn igarderoben – varje dag.

Brianoch Mike jobbar i South Central därdrogkriget gör gatorna blodigare varje minut. Deras tillvaro är osäker ochomöjligt för två energidryckpimplande patrullpoliser att få överblick närsupersnutar från FBI och DEA jobbar med ”kriget mot narkotikan” över huvudet pådem. Duons arbete går ut på att kastas in i skiten utan förberedelse. Jake Gyllenhaal och Michael Peña är trovärdiga sombroderligt radarpar. De har en tramsig kemi som om de varit kompisar sen förstaklass. Båda har ganska ödmjuka drömmar. En fru, en familj, lugn och ro någon gång ibland.

Perfekta exemplar för att hålla nere brottsstatistiken med andra ord.

Regissören David Ayer har med ”Training day”och ”Harsh times” skapat en egen thrillergenre: gettosafari. Konceptet är två snutar som cruisar omkring i LosAngeles mindre turistvänliga områden och råkar ut för skitfarliga kriminella,och det fungerar faktiskt bättre nu än tidigare. Ayers föregångare byggde pådynamiken mellan en snäll och en elak polis. I ”End of Watch” är killarnasympatiska och under extrem stress, något som förstärker ”vi motvärlden”-känslan.

Ayerutnyttjar bilen i förhållande till mediebilden av ghettot som en ”djungel” – vilket ännumer omtumlande när det kombineras med Brians egenfilmade handkameramaterial.

Filmenlåter dock inte helvetesskildringen av L.A. trilla över i halvrasistiskt effektsökeriá la ”Cops”. Ayer använder till och med hiphop i de få och flämtkorta scenerdär livet leker, som när Brian åker på utflykt och lyssnar på Juelz Santana medsin framtida fru (Anna Kendrick i en liten roll).

 Fruarnafår annars inte mycket plats, killarna är gifta med jobbet.

South Central är ett getto i förändring. Desvarta håller på att motas bort av latinos. När en mexikansk knarkkartellsätter ett pris på Brian och Mikes huvud är det paradoxalt nog en dudegrabbarna arresterat tidigare som ber dem att passa sig. Gatans lag är brutal,men hycklar inte och har en hederskod.

Poliskåren har en massa fina ord och utmärkelseratt gömma sig bakom. Som när Brian och Mike räddar småbarn ur ett brinnande husoch tackas med applåder och utmärkelser. Efteråt är lönen och uppdragetdetsamma. Skit.

 ”Kännerdu dig som en hjälte? Inte jag heller”, suckar Brian.