Gus Van Sant har gjort en av mina topp-tio-filmer: ”Elephant”, en dröjande, hypnotisk, suggestiv och högst egenartat framförd elegi över de highschool-shootings som hemsöker USA.

När indieikonen tar på sig den existentiella tänkarhatten är det få som kan mäta sig med honom (”Paranoid Park”, ”Last Days”, ”My Own Private Idaho”) och hans cv visar att han även behärskar det mer traditionella berättandet (”Drugstore Cowboy”, ”To Die For”), men ibland stelnar han till, lyckas inte översätta patos och sentens till dynamisk film och så står vi där framför kompetenta men förutsägbara saker som ”Good Will Hunting” och ”Finding Forrester?”.

Och tyvärr även ”Promised Land”.

En konstnär som tar påhugg som bruksregissör. Det är förståeligt, bra för kassan, men ändå lite trist. Just ”Promised Land” var för övrigt menat att bli skådespelaren Matt Damons regidebut, Van Sant ryckte in i sista stund, vilket även det kan förklara den lätt distanserade tonen.

Det förhållandevis höga betyget är ändå rättvisande, Gus Van Sant kan inte göra dålig film, och när han får draghjälp av en driven skådespelarduo som Matt Damon och Frances McDormand och dessutom har ett angeläget ärende, är tittningen självklart inte en påfrestning.

Den här historien om en affärsmans (Damon) återkomst till sin barndoms landsbygd, där han försöker få bönderna att arrendera ut sin mark till det gasbolag som han representerar, är till sin form ett klassiskt Hollywood-drama om uppvaknande och återerövringen av en jordnära etik – som får det att rista till i min referensram. Där ligger 80-talshiten ”Local Hero”, Steven Soderberghs ”Erin Brokovich” och ja, till och med gamle ikonen Frank Capras hyllande av småstadsmoralen gör sig påmind.

Det är med andra ord en film med stort F, men inte en stor film

Intrigens konflikt, huruvida utvinnandet av gas via så kallad ”fracking”, är miljövidrigt eller ej är ett känsligt ämne även i verkligheten, och de stora energibolagen vill ju inte gärna att folk ska dra öronen åt sig. Bara där har ju ”Promised Land” ett självklart existensberättigande; i USA som ögonöppnare, här hemma som en påminnelse, om hur målinriktat ett multinationellt företag kan vara när det är riktigt stora pengar inblandade.