Jimmy är en all american male som dyrkar den gamle country & western-stjärnan John Denver, är lättare teknofob, tar inte i smartphones med tång och skulle – om han materialiserades i verkligheten – sannolikt ha röstat på Donald Trump.

Charmig är han dock, på det där truliga, lite självmedvetna viset som en antihjälte i en bröderna Coen-film alltid är. Eller nej… en Steven Soderberg-film är det ju, men han har väl aldrig legat så nära de finurliga brorsorna som här.

Precis som hos dem ser vi här ett gäng knasiga typer, många underfundiga detaljer och skruvade situationer – och en lätt misslyckad huvudroll som tar sig vatten över huvudet. Jimmy Logan (Channing Tatum) får nämligen sparken från jobbet som gruvarbetare och engagerar därför sin ohängde bror Clyde (Adam Driver) till att genomföra en genial kupp.

”Jönsson-ligan” är en annan referens som pockar på uppmärksamhet i bakhuvudet. Precis som Sickan har Jimmy en intrikat plan som han luftar medan hans mindre begåvade medhjälpare ser ut som frågetecken i ansiktena, och dessutom ansluter Joe Bang, en mer råbarkad variant av Dynamit-Harry (i Daniel Craigs imponerande gestalt).

Således ett namnkunnigt gäng skådespelare (även Katie Holmes som exfru) som verkar ha det riktigt kul i sin påkostade lekstuga. Som Adam Driver-diggare får man extra mycket för dinarerna, han är i princip alltid sevärd (lite mindre så, som Han Solos son i ”Star Wars”) och får här spela ut hela sitt register som älskvärd och knotig knasboll.

Med tanke på hans kupp-trilogi om Danny Ocean som inleddes med ”Oceans eleven” och (förhoppningsvis) avslutades med ”Oceans thirteen” får man anta att Soderbergh gillar kupp-filmer lika mycket som undertecknad har tröttnat på dem. Men okej, den här gången har han åtminstone den goda smaken att driva med sin egen favoritgenre. Även om redan Oceans-trilogin jobbade i actionkomedi-nischen lägger han här på ett extra lager ironi.

Men likväl, om man nu ändå anser att vi har passerat kuppfilmens bäst-före-datum, är det obligatoriska tjötet om hur välbevakat föremålet för rånet är (si och så många larm, vakter och svårforcerade hinder) och det utdragna planerandet, tämligen tröttande. Som vanligt slås jag av den lite trist lutherska tanken att alla filmvärldens mästerskurkar borde satsa sin uppenbara logistiska begåvning och målinriktade energi, på att skaffa ett välavlönat jobb istället för att råna banker.

Nå, just den tanken är inget jag för upp som en topp-tio-tanke på mitt kritiker-CV, men den är ett tydligt symptom på att ”Logan Lucky” – trots sina humoristiska krumbukter – ändå är en klart konventionell film, som inte tar hela åskådarens engagemang i anspråk.

Inte heller hela Steven Soderberghs, kan man tänka, eftersom han i eftertexterna driver med den vanligt förekommande disclaimern om att inga djur skadades under inspelningen:

Nobody was robbed during the making of this movie. Except you…