Gustaf Norén skriker att han vill bli knullad kulturellt och att han är trött på privilegierade, berusade män som till varje pris måste sjunga om hur dåligt de mår. Shima Niavarani kör en enmansshow där hon agerar programledare, med sig själv som gäst och publik. Eller om det är rollfigurerna Gustaf Norén och Shima Niavarani som håller på, det är oklart.

Och så ska det också vara i den experimentella ”She’s Wild Again Tonight”.

Titeln syftar till en replik i August Strindbergs Fröken Julie. Här ska man sätta upp en nytolkning av dramat med Gustaf och Shima i de ledande rollerna. I New York av alla ställen, vilket gör att dialogen stundtals sker på engelska. En ”Kristin” finns också med i form av en timid och hunsad arbetshäst som heter Jon som gör sitt och sedan försvinner.

När pjäsens regissör inte dyker upp övar de båda skådespelarna lite på egen hand istället.

Julie är vanligtvis en lika förvirrad som krävande person, en egenkär och ärligt talat jobbig figur som både retar och eggar betjänten Jean som i sin tur manipulerar henne med ömsom kyla, ömsom värme. De är inte alltid överdrivet sympatiska. Men i denna version är de rent outhärdliga. Shima pratar konstant. Hon pockar, retar och stör. Norén tjurar, pratar om att alla andra är så konstnärligt skittråkiga och blir förbannad när någon misstar honom för Jens Lekman.

Mitt i allt detta uppstår dessutom en obegriplig attraktion, dessa två narcissister emellan.

Det hela är förstås irriterande och det är givetvis meningen. Hur långt kan Shima gå innan Gustaf får ett utbrott på henne? Och var börjar rollen och var slutar privatpersonen? Ingen vet, kanske inte ens skådespelarna.

Men detta konstnärliga experiment nuddar inte sällan en slags fånighetens och jobbighetens gräns. Som när Norén tar på sig en klänning och en liten hätta för att visa att (köns)rollerna tål att tänjas på. Få grepp är så ointressanta som män i kvinnokläder som en symbol för ”omvända roller”.

Idén bakom filmen är förvisso intressant. Två unga konstnärliga skapare möts i en situation där de både spelar och är en roll på samma gång. Rollen som sångare (Norén) och rollen som aktris (Niavarani) är de vana att hantera. Båda har dessutom gjort sig kända på att spela versioner av sig själva. Niavarani satte upp Autodidakt i enmansakt som 19-åring och solomusikalen ”Shima Niavarani är en Übermensch” några år senare. Mando Diao-sångaren Gustaf Noréns oberäkneliga tillstånd i intervjustolen hos Filip och Fredrik i somras orsakade spekulationer om huruvida han var drogad eller inte.

För inte kunde han väl vara ”på riktigt”?

Regissören Fia-Stina Sandlund har tidigare undersökt könsroller i olika former. Som konstnär fick hennes installation ”Konstnärsklubben” uppmärksamhet 2003, då den aggressivt adresserade bristen på jämställdhet i konstnärsvärlden. Två år tidigare sprang hon och konstnären Johanna Rytell upp på scenen under Fröken Sverige-galan med en banderoll med texten ”Gubbslem” på. ”She’s Wild Again Tonight” är den avslutande delen av en Strindberg-trilogi där Sandlund utforskar och analyserar könsrollerna.

Det låter naturligtvis spännande men om det ska resultera i mer än en (1) sån här plågsam uppvisning av två skådespelares poserande egon, är det tveksamt om det kommer att ge det avtryck som avses.