Förvaret är Migrationsverkets låsta avdelning där asylsökande kan frihetsberövas i upp till ett år, utan att vara dömd för något brott. Ofta handlar det om personer som väntar på utvisning eller beslut om utvisning och som myndigheterna tror kommer att försöka hålla sig undan.
Förvånades av platsen
De båda dokumentärfilmarna Anna Persson och Shaon Chakraborty har arbetat med filmen under flera år. Inför inspelningen besökte de regelbundet förvaret under ett halvår för att studera platsen och knyta band med personal och intagna.
– Spontana känslan var att jag blev förvånad. Finns det en sån här plats? Vad är det för en plats? Och hur kan det komma sig att ingen vet om det?, säger regissören Shaon Chakraborty
Anna Persson håller med.
– Man blir insläppt genom flera slussdörrar, det är koder och nycklar till varje dörr. Och sen kommer man in till en plats där det är unga människor, som vi, som är inlåsta och livrädda för en utvisning.
Mötte motsägelser
Hon beskriver förvaret som ett vakuum mellan asylprocess och utvisning.
– Varje föremål där inne påminner en om den paradox som Förvaret innebär. Det är ett fängelse för människor som inte har begått något brott. Målningarna på väggarna är målade av personer som varit inlåsta, nästan alla har frihetsliknande motiv. Det kan vara en målning på ett vidöppet fönster bredvid det riktiga fönstret som inte går att öppna. Den typen av motsägelser mötte vi hela tiden i ord, föremål och i relationer.
Världen utanför skymtas i myndighetsbeslut, förhandlingar på raspiga högtalartelefoner och i möten med personalen.
– Jag ville utforska vad som händer med människor inne på Migrationsverket. Det är en plats där många historier kommer fram som annars aldrig får höras. Asylsökanden berättar om sina erfarenheter och situation. De enda som hör är personalen på Migrationsverket. Jag undrade också vad som händer hos personalen när man tar emot de här berättelserna om utanförskap, våld och tortyr varje dag men oftast tvingas ge avslag, säger Anna Persson.