Jag har egentligen erlagt mig själv med skräckfilmsförbud eftersom jag kan drabbas av mörkerrädsla och sömnproblem i månader efter en riktigt läskig spökfilm. Nu har jag ändå med skräckblandad förtjusning pallrat mig i väg till visningen av amerikanska ”The Bye Bye man”. En film om en ondskefull vålnad som frammanas om någon råkar säga hans namn, och växer sig starkare ju fler som tänker på honom.

Okej, tre härliga college-kids hyr ett gammalt hus tillsammans. Redan första dagen slår en dörr igen av sig själv. Och precis i början är det faktiskt liiite läskigt: knirr och knarr och gestalter som skymtar i speglar. Absolut inget nytt och unikt, men klassiska skräckfilmsknep som fungerar. Resten av filmen är… tja ett komplett haveri som inte kommer ge mig några som helst sömnproblem.

”The Bye Bye man” är en tom och dum film gjord utan kärlek. Det allra största problemet är varken det stela skådespeleriet, de ointressanta rollfigurerna eller de slitna skräckklichéerna. Nej, det är att varelsen The Bye Bye man inte har någon historia. Ett bra spöke bör ha en stor sorg eller oförrätter i bagaget som förklarar dess ondska, och gärna ett trauma som uppdagas. Det är det som gör filmer som ”Ringu”, ”Barnhemmet” och ”The Grudge” så läskiga att det ilar längs baksidan av låren.

Om demonen i den här filmen får vi inte veta någonting. Vad vill han? Var kommer han ifrån? Dessutom är han fruktansvärt oläskig när han väl träder fram. Mina barn brukar titta på ett youtubeklipp där en tredje klass från Hallsberg framför sången ”Spökrock” utstyrda i halloweenkostymer och vita lakan. The Bye bye man hade smält in bra där (bara varit onaturligt lång). Han ackompanjeras också av någon slags stor hund som ser ut- och invänd ut, helt köttig på utsidan, och så fult animerad att den mest liknar en haltande salami. Vad vill vålnaden och varför har han ett så äckligt husdjur?

Frågorna hopar sig sannerligen: Varför står det förbjudna namnet inkarvat i nattygsbordet? Varför bränner de inte upp det om det nu är så farligt? Vad betyder mynten? Varför är Faye Dunaway med i fem minuter? Varför är Carrie-Ann Moss med i sex minuter? Varför brinner huset plötsligt? Varför kallar huvudpersonen Elliot sin flickvän för ”Bear”? Varför är de ens ihop?

Även om slutet pekar mot en uppföljare kommer jag nog aldrig få svar på dessa frågor. Så nu bestämmer vi oss allihopa för att lära oss en endaste sak från den här filmen och det är att aldrig mer uttala namnet Bye Bye man. Hej då.